Återgång till blogger-livet...

Som livet ter sig och har tett sig det senaste halvåret/året, så har bloggandet och mitt skrivande fått ligga i träda. Jag har valt att lägga min tid och energi på andra forum, samt att göra andra saker istället. Mitt hjärta och min hjärna har fortsatt ha tankar, åsikter och känslor, men utloppet för dessa har tagit sig i form på andra sätt. De senaste veckorna har jag dock upptäckt att lusten att skriva och blogga har vaknat till liv igen, lite smått, så där... jag provar så får vi se vart det leder? 

 Jag sorterar mina tankar, jag delger funderingar om många olika saker, ibland har jag inte tänkt tanken färdigt eller så har jag inte förankrat det som delgivits mig i min känsla...men jag skriver av mig här, till allmänt beskådande och så får andra lägga energi på att tycka och tänka vidare på det, eller inte. Jag använder mig av bloggen som min egen personliga slask-tratt. *L* Med förhoppningen om att det också ska finnas något som förgyller läsarens dag. 

Den här dagen började med tankar kring hur olika vi är som människor och hur vi har olika utgångspunkter och synsätt i livet. Jag läser notiser ur en "kvällstidning", där det står om en person som  har valt att gå till domstol för att få, enligt sin världsbild, ut sin rättmätiga del av ett arv. En annan person har försvunnit, befarad drunknad. Att läsa dessa tidningar och notiser, lyssna på radio samt vänners och bekantas syn- och förhållningssätt till olika saker, får mig att fundera över vem jag är mitt i alltihopa och vad jag står för? 

Jag fick en frågeställning, eller kanske snarare ett påstående under den gångna helgen, där personen ifråga säger till mig att jag inte tror på eller litar fullt ut på någon eller något, varken påstådda saker eller personliga utsagor. Detta var inte sagt som ett påhopp utan snarare som ett konstaterande, då jag, om inte alltid, så för det mesta, ställer en följdfråga till ett "påstående" om annan person. Jag frågar; Hur vet du det?, Hur vet den andra det? Varifrån kommer informationen? Vem har sagt vad? 

Jag ler lite vid tanken på att jag gör så här, samtidigt som jag tänker att det kanske inte alltid är så roligt att prata med mig, eller att delge information till mig, då jag till synes för det mesta svarar med motfrågor. Jag kan lyssna, men ställer också frågor. Jag är inte ute efter att hänga någon eller förminska en annan persons tankar och funderingar. Men, när det gäller omdömen, åsikter, tankar och påståenden om annan person så vill jag verkligen veta bakgrund och källa till det som påstås. 

Önskar er alla en fantastisk måndag! Njut av dagen! Finn något att glädjas över, lägg energin där det verkligen behövs. //N