Kristaller, det är ordet jag fått till mig under några dagars tid. Via tanken, via änglakorten, via viskningar från mitt inre.
Jag har inte använt mig av kristaller på "hundra år". Jag har gjort mig av med dem jag haft, jag har givit bort i present och bara lämnat dem lite här och var. Det var viktigt för mig en gång i tiden att ha och "äga" en massa stenar av olika slag. Men så en dag kom jag på mig själv att vara "störd" av att vi människor är så vansinnigt beroende av saker för att få svar, för att få skydd, för att hela och läka osv osv.
Jag vet att jag sagt till min mor exempelvis att hon inte behöver pendeln till hjälp för att få svar. Den är ett hjälpmedel precis i början, när vi inte har tilliten till svaren inom oss, vi behöver något i den yttre världen som bekräftar svaren på våra frågor. Så var det med kristallerna för min del. Jag kände ett allt större motstånd till att använda mig av de fysiska tingen. Jag vet med mig att jag kan lyfta upp de olika energierna från vilken sten som helst utan att behöva dess fysiska närvaro. Fråga mig inte HUR jag vet detta, jag bara vet!
Samma sak med pendeln, ska jag arbeta med den så gör jag det enbart för att omgivningen behöver någon slags bekräftelse på att det kommer svar från något annat håll än från mig,
det är som om mina ord inte är tillräckliga utan behöver bekräftas av något synligt, något som kan tas på rent fysiskt. (Nu är det ju inte så att det jag får till mig och det jag sedan ger ut är mina ord, utan snarare ord som kommer till mig från "högre ort" till den jag fokuserar på.) Pendel och pekare är ju något sådant. Likaså kristaller, det är något man lättare kan lägga sin tilltro till om man har den rent fysiskt i sin hand och får visat för sig dess inneboende krafter etc.
Men ändå sitter jag här och vet att jag inte behöver den fysiska stenen för att plocka upp dess energier.
Jag kan rensa, rena och balansera utan dessa hjälpmedel. Jag kan det, du kan det, vi kan det. För vi föds alla med den förmågan! Vi har det i oss, vi har alla den möjligheten. Men om vi sedan väljer att ta det till oss, om vi väljer att lita till den förmågan det är något helt annat.
Det är som med Reiki. Det är inte få förunnat att vara Reikibehandlare, det är inte så att det är en hemlig krets av människor som kan detta, det är inte något som är bundet till magi eller övernaturligt. Det är vår födslorätt att ha tillgång till det. Alla har tillgång till denna energi, den är inte enbart för speciellt utvalda, den är inte ägd av några få. Den universella livskraften är allas! Jag är jättestolt över att ha tagit steget fullt ut att läsa och studera och lita till min kunskap om Reiki, jag valde att ta steget till den tredje delen av Reiki, för att jag är intresserad av det, jag vill lära mig mera, jag vill verka för det goda och göra något handfast med mina förmågor.
Med reikin kan jag göra både handfast och på avstånd. Jag kan verka för att vara kanal för energin genom att ha en klient på min behandlingsbänk, men jag kan också skicka den genom tid och rum utan klientens fysiska närvaro. Jag kan, om och när jag väljer också lära ut detta till andra tack vare denna tredje del som jag nu valt att ta till mig.
På samma sätt som jag kan "skicka" reiki genom tid och rum så vet jag att jag kan hämta upp kraften och energin från stenarna, kristallerna...jag kan rena och rensa med min egen närvaro i tanken eller genom att vara på plats rent fysiskt. Handfast är väl att föredra när jag gör energirensningar, jag vill ha möjlighet att se med mina ögon och känna in, tona in i ett hem, i ett hus hur det ser ut och hur det känns. Därefter kan jag påvisa vad man kan göra för att få ett bättre flöde, hur man kan undvika att få in negativa energier. Feng Shui kanske du tänker? Ja , kan hända det härrör därur? Jag har studerat en massa olika saker genom åren, jag har lagrat informationen och märker idag varför jag gjort det. Allt jag läst, allt jag gjort i mitt liv kan jag alltså dra nytta av idag när någon behöver hjälpen med diverse olika saker.
I grunden har jag en barnskötarutbildning, pedagogik, lek, ta hand om, vårda och utveckla....senare har jag även utbildat mig till Humanistisk behandlingspedagog med fördjupade kunskaper inom vård och behandlingsformer om missbruk, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, förståelse för nätverk, sociala problem, vikten av förståelse för vad man kommer ifrån- ens bakgrunds bild, släkt, arvet från tidigare generationer.
(Med termer som dessa; Sociologi, medicinsk grund/missbruk, psykologi ( utvecklingspsykologi), psykiatri,etik, systemteori, kommunikation osv.)
All denna kunskap, all denna vetskap och förståelse kan jag idag förankra i det jag verkligen brinner för att göra, energiarbete på flera nivåer. Jag kan förmedla min kunskap om utvecklingspsykologi till någon som undrar över om deras barn är i fas med utvecklings kurvan...även om jag ibland får utslag av just detta....kurvor hit och dit och funderingar kring om ens barn är normalt eller inte...jag kan förmedla kunskaper om olika metoder som finns för att hjälpa och stötta barn som behöver det, jag kan förmedla kontakter, jag kan förmedla information om olika böcker, tidskrifter---just bara för att jag har det intresset att läsa så mycket inom detta område med människans utveckling, olika behov, energier, spöken etc
Ja, jag vet en massa saker, jag har studerat och läst en massa saker och jag förmedlar detta till den som vill och behöver det.
Hittills har jag gjort det utan att ta betalt för det, jag har inte haft det som ett arbete. Jag har valt att vara anställd och jobbat som behandlingspedagog, som allt i allo inom min utbildnings ramar. Men det har fattats något det saknas hela tiden något.
Jag har inte kunnat sätta fingret på det, jag har inte kunnat greppa det fullt ut. Jag frågar inåt, jag frågar uppåt, jag frågar min omgivning....
Vad ska jag bli när jag blir stor? Vad är min uppgift? Vad är jag här för? Vad ska jag göra resten av mitt liv?
Allt detta börjar ta form, det är inget jag tänker eller har för avsikt att påvisa här just nu, det mesta har ju framkommit i mina texter ändå. Men jag kan ju säga att detta är en del av min irritation tidigare i dag. Texten jag la upp i morse, den handlar i grund och botten om detta. Min kunskap, min strävan efter att verka fullt ut med all min kunskap, att få arbeta med HELHETEN, hela människan. Från början till slut.
Jag kan med hjälp av att tona in på en människa göra en läsning, jag kan se, jag kan känna in, jag kan förmedla. Jag kan hjälpa till att rena, rensa och balansera, jag kan stötta, lyssna och lotsa vidare.
Mitt nästa steg är att komma fram till kärnan av detta stegande fram och tillbaka...jag har alltid villigt betalat för att andra ska göra läsningar för mig, för att få hjälp med att tyda och tolka signaler, för rensningar och reningar, jag har betalat andra för att utföra/ge mig reiki, massage etc...men jag har själv svårt att ta betalt för mina tjänster. Är detta något typiskt kvinnor? Jag vet med mig flera andra, just kvinnor, som haft svårt att prissätta sina tjänster, man har inte ansett sig värdig att ta betalt för utförda jobb, man sätter lågt pris, man gör det gratis, på bekostnad av sig själv och sin tid man skulle haft med familjen osv. Det är alltså mitt nästa steg i min utveckling, Att börja värdesätta mitt arbete. Att inte göra på min egen bekostnad, att faktiskt erkänna min tid som värdefull, att ge mig själv den äran att värdera mitt arbete lika högt som jag värdesätter andras! Jag betalar gärna för tjänster jag har behov av, som jag vill ha och som betyder något för mig. Så är det. Nu behöver jag arbeta på att göra detsamma, att sätta ett pris på det jag ger ut och det jag gör utanför ramen av min familj.
Var är Du i din vetskap om dig själv? Var befinner dig du i ditt liv? Vet du om du har funnit din väg? Vet du om du har hittat hem?
Det är många frågor och svaren finns där någonstans. Men lyssnar Du? Lyssnar jag? Hör jag svaren? Hör du svaren? Ignorerar jag dom? Vad hindrar mig? Vad hindrar dig?
Med värme och kärlek/N