Hela vår existens har sin grund i helig geometri. Det finns en ordning och den gäller från minsta partikel till att omfatta såväl varje människa som hela universum.
Alla religioner har samma kärna. Oavsett om riter, språk och traditioner växlar så är grunden och målet detsamma, Den intima föreningen med det gudomliga. Låt oss alla förenas i detta, i denna vetskap, vi tillhör alla samma ras; Människan.
Det fysiska och andliga hör samman. Allting handlar i grund och botten om att förädla sitt material--alltså människan själv--till sin fulla potential. Alla är vi här av en anledning, alla har vi ett syfte, alla har vi en mening med våra liv. Vi har alla ett gemensamt mål vilket är att ta oss åter till det ursprungliga helhetstillståndet.
Vad vi väljer att göra är VÅRT ansvar, vi kan inte lägga ansvaret på någon annan. Var och en av oss har gåvor och förmågor som vi skall hedra. Vi kanske inte alltid minns vårt syfte eller vår uppgift, men då har vi möjlighet att få hjälp att minnas. Vi kan vända oss till våra änglar och be om hjälp att minnas. Vi ber och sedan behöver vi stanna upp och lyssna inåt. Ja just så, INÅT. Kommunikationen med änglarna är ingen monolog, det är en dialog och svar får du om du bara lyssnar, ser och känner efter...
Kanske möter jag någon på min väg som ger mig ett svar, kanske hör jag något på radion, kanske hör jag ett svar i någon låt, eller ett tv-program. Jag kan höra svaren inom mig, plötsligt vet jag bara att ja så här är det, så här ska jag göra, det bara känns i hela mitt väsen att det är svar, att jag gör rätt, att jag förstått.
Jag har genom åren haft kontakt, ibland mer och ibland mindre. Allt beroende på mig själv och hur väl jag lyssnat och tagit svaren till mig. Jag upplevde ett tag att kontakten var bruten, jag förstod inte vad jag gjorde för fel eller varför jag plötsligt kände mig som hängandes i en tråd, utan kontakt varken med mig själv eller någon annan. Varande människa, vanlig Svensson var vad jag strävade efter. Passa in, vara en arbetsmyra, en i mängden, likadan och anpassad till det samhälle som vi lever i idag.
Detta har pågått sedan jag var liten, ett tag är jag kommunikativ med mina änglar, med det gudomliga, med alltet, sedan läggs locket på för att orka vara människa, likadan som alla andra, alla som inte förstår hur jag är eller hur jag tänker, känner, upplever. Livet har många gånger varit ensamt på det viset. Jag ser mer, jag ser bortom orden, bortom det uttalade, jag ser energin av det som sägs, jag ser en människa men samtidigt ser jag också bortom ytan, jag VET att det är mer. Essensen är så mycket mer än bara en kropp, än bara det fysiska. Minnen finns kvar från andra tider, då det straffades att vara "synsk", medial, läkekunnig osv. Detta har också satt sina spår, detta har också påverkat mina val. Rädslan är mäktig när den får övertaget. Jag är i sig inte rädd för min kraft eller min förmåga. Det är omvärlden som skapat denna rädsla hos mig. De rådande samhällsstrukturerna, normerna, reglerna i olika tidsepoker, där det skulle kuvas, där det var förbjudet, där det handlade om makten över människor. Rädslor som bottnade i okunskap och rädsla för att tappa ansiktet, tappa makten över massorna. Allt detta har påverkat mig från att tala fritt, från att visa vad jag kan, för att verka öppet och hedra alla mina gåvor jag har fått. Men nu är jag här, jag väljer att visa andra min kunskap, jag väljer att tala mer och mer öppet om min kontakt "uppåt", jag väljer att hjälpa andra som ber om hjälpen. Jag är inte längre ensam, jag har i min närhet andra som också vet vad som sker, vad som har skett och nu också vad som är på väg in. Jag älskar detta strålande arbete. Jag bara älskar att få vara den jag verkligen är.
Visst finns det inre strider fortfarande---vilka är baserade på rädslor---men jag väljer att stå dessa ansikte mot ansikte så att säga och fortsätter min väg, min alldeles egna väg, den jag kommit hit för.
Jag finns här för att hjälpa, för att assistera, för att hjälpa till att hela. Jag påstår inget till någon annan utan följer bara min egen sanning. Min väg är min, min sanning är min.
Vilken är din väg? Vilken sanning är din? Vad är din uppgift? Vad är det som du bara älskar att göra? Vad ger dig kraft och mod? Vad ger dig mening? Vad får hela ditt väsen att bara skrika JA!?
Namasté
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar