Har undvikit att tala för mycket om vem jag är, mina livserfarenheter osv. Jag har hittills försökt hålla mig och min person någorlunda neutral i framställningen här på blogger. Jag vill inte bli jämförd med andra eller att någon annan ska jämföra sig med mig. Jag vill att vi alla ska kunna speglas av varandra, med hjälp av varandra. Jag vill lära mig mera om livet och dess innehåll, vilket jag gör varje ny dag i möten med andra människor, levnadsöden, böcker, samtal, tv...jag har också en önskan att dela med mig av mina erfarenheter, mina visioner, mina tankar och mina drömmar. Jag vill och önskar att vi alla ska få vara så fria vi kan i mötet med varandra. Att se den verkliga personen, att se människan. Utan att döma, utan förutfattade meningar. Jag har som avsikt att bli trygg i mig själv, fullt ut. Att stå stadig på jorden med båda fötterna i marken och huvudet upp. Jag har för avsikt att lära mig stå stadig i vad som än kommer i min väg, jag önskar att vi alla ska kunna leva så fritt som det bara går att leva. Fullt ut, varje sekund. jag önskar och strävar efter att kunna hålla mig objektiv när jag ser en annan person och när jag lyssnar till det du säger. Jag vill kunna möta upp helt ren och blank. Utan att dra slutsatser om vem du är. Jag vill verkligen leva på ett sätt som ger både mig och dig en känsla av närvaro.
En längre tid har jag arbetat med att försöka formulera mina önskningar så tydligt som möjligt. Att komma till klarhet med VAD det är jag VILL HA i mitt liv och HUR jag ska framställa och tydliggöra det för mina kära vänner änglarna och alla de andra kära ljusvännerna som skall hjälpa till på vägen...
Under många år har jag haft denna kommunikation öppen till universum, men det är inte alltid så att jag lyssnat och hört svaren. Ibland har jag förbisett och helt enkelt inte hört. Ibland har jag varit otydlig i min framställning av önskningar och drömmar. Jag har alltid fått det jag fokuserat mest på, så mycket står i alla fall klart och tydligt för mig. Jag har bett om vägledning, om styrka att orka, om hjälp att förstå min uppgift och om det är meningen att jag ska arbeta och få betalt för min livsuppgift eller om det är två skilda saker. Ärligt talat så vet jag inte detta ännu? Jag har ingen som helst aning om jag ska arbeta med det jag kommit hit för, då jag fortfarande också är osäker på vad min livsuppgift är.
Det enda jag vet är att jag brinner för att hjälpa människor, Reiki är ett stort intresse jag har, Reikin har hjälpt mig med min kommunikation, med att fokusera min kraft, kanalisera min förmåga att hjälpa andra till ett lugn, Reikin har öppnat upp för att acceptera att jag är den jag är. Med alla mina olika förmågor att känna energierna i ett rum, att vara lyhörd, att vara "känslig" för det osagda, att se det andra kanske inte ser. För mig har Reikin inneburit att jag kunnat samla ihop allt under ett och samma tak så att säga. Det är min väg, det mitt sätt att se på det. det är jag och jag börjar acceptera det, jag är inte helt i hamn med det ännu. men min intention är att jag ska våga vara den jag är, på alla plan i alla dimensioner. jag älskar att få förmedla kunskap och vidare befodra till den som behöver och ber om det. Jag har en kunskapsbank inom mig som man kan komma långt med....så mycket vet jag, men hur i hela fridens namn ska jag omsätta detta i praktiken? Finns det en arbetsgivare som har behov av mig? Med all denna kunskap som finns paketerat i mig? Finns det en plats för mig, där jag får en lön som gör det möjligt för mig att ta hand om alla utgifter jag har? Finns det en sådan plats för mig? Där alla mina kunskaper kommer till sin rätt? Kan jag verka helt och fullt ut som anställd eller ska jag starta upp en egen verksamhet som inkluderar allt jag har i mig, all min kunskap, all min erfarenhet...? Jag vet ärligt talat inte vad som är rätt och riktigt. Finns det möjlighet att kunna kombinera det på ett vettigt sätt? Kan man göra det? Går det att genomföra?
Jag avslutar en av många dagar med att sända upp en bön om hjälp. Jag ber alla mina kära änglar att hjälpa mig sortera upp allt detta som snurrar i huvudet, i magen, i känslan. Det ogreppbara, den subtila energin som finns runtomkring alltet, varandet. Jag ber om hjälp och vägledning, om klarsynthet och tydlighet. Jag ber om hjälp att behålla fokus på VAD det är jag VILL ha i mitt liv. Hur jag vill att det ska vara och jag ber också om verktygen till det. Jag ber och plötsligt finner jag en sida där man erbjuder REIKI utbildning, certifiering av alla tre "grader".
Jag har initierats i 1 och 2 men har velat fram och tillbaka om trean. Inte trott mig behöva den, inte trott mig vara värdig den, inte trott mig färdig nog att ta steget fullt ut. Men nu erbjuds jag detta tillfälle, ett erbjudande som mitt inre bara skriker rätt ut om...JAAAAAA!!!!! Och kostnaden då? Ja, jo, jag kan nog klara av den...kanske?!...Måste tänka en stund...och samma kväll ber jag intensivt om ett tecken, snälla hjälp mig! Hjälp mig att ha möjlighet att uppfylla detta! Mitt inre VILL verkligen detta. Jag vill komplettera min reiki med trean också. Det är nästan tio år sedan min 2:a initiering och certifiering. Jag kan det, jag vill det.
Innan jag somnar ber jag så till änglarna att höra min bön om vägledning och jag lägger mina bekymmer i deras händer och somnar. Den natten drömmer jag om "angels", det är lite lustigt, för det kommer till mig på engelska...och nästa morgon slår jag på min dator, bara för att upptäcka att Reiki utbildningen nu plötsligt har ändrat, det redan ganska låga priset, till ett ÄNNU lägre pris. Detta har alltså skett under samma natt som jag bad om besked, om stöd och vägledning....det är en utbildning som sker på distans och lärarna finns på andra sidan atlanten...ojoj...nu kan jag bara inte förneka mig detta längre!! Priset gäller bara veckan ut och sedan blir det ordinarie igen.
Märkligt...jag tänker inte så mycket djupare i detta. Utan jag gör slag i saken, tar mig i kragen, spottar i näven och anmäler mitt intresse till det. Och idag har jag gjort mig "oskyldig" genom att betala för det också.
Till detta sker ännu en sak, samma dag faktiskt, som jag började klura på om jag skulle göra mig den äran att uppfylla min sista del i Reiki utbildningen....Jag får ett samtal från en arbetsgivare, man vill träffa mig på kort notis. Redan dagen efter. Kan jag komma på intervju? Jag tackar naturligtvis ja. Två träffar samma dag. Jag åkte alltså på en intervju och bara kände atmosfären inne hos den organisationen...det var ljust, det var lätt att andas, fantastiska handslag, genuint intryck, ögonkontakt och ett hjärtligt välkomnande. Det bara kändes rätt och riktigt. Det kändes lättsamt och äkta. Jag säger inget ännu om själva arbetsmomentet, men kan dela med mig av upplevelsen. Detta var första gången under hela min yrkesverksamma tid som jag upplevde att jag kunde vara helt öppen. Mina papper innehöll ALLT jag är, allt jag gjort, allt jag studerat etc. För första gången upplevde jag samma respons från en arbetsgivare som jag upplevde under min utbildningstid till behandlingspedagog. Utbildningen var upplagd just på mötet, det öppna objektiva mötet, det är i allafall min upplevelse av den. Att tillåta människor vara den dom är, att låta personen ge uttryck för sin sak, utifrån sina erfarenheter i livet. Att finna och möta människan där denne är just nu. Ja det var ett förunderligt möte på denna organisation. Jag blev lite "omskakad" just på grund av det. Mötet och öppenheten, acceptansen och innerligheten. Det kändes så ÄKTA och så bra. Vad detta kommer att leda till, det vet jag faktiskt inte? Jag har ännu att ta ett beslut om det, jag vet verkligen inte om det är rätt, om det blir rätt? Ännu en träff är planerad och då ska jag kanske kunna veta hur det blir? Det här är något att arbeta med känner jag, plötsligt ploppar det upp en massa tvivel, för- och nackdelar, kostnader, omkostnader, praktiska detaljer. Det är många saker som far i huvudet, det uppstår nya frågor, MÅNGA frågor och så tassar tvivlet in. Tvivel kring omständigheter, tvivel på min förmåga, mitt kunnande. Och ännu mera frågor och funderingar på om jag är redo för det, om jag har ork och förmåga att handskas med det, om jag kommer att arbeta på bekostnad av mig själv eller om jag faktiskt kan stå kvar i mig själv med tydlighet för var min gräns börjar och slutar.
Jag stannar här, men jag lovar att jag återkommer *L*
Mycket Ljus, Kärlek och Värme till alla er som orkat läsa. Namasté/N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar