För drygt en månad sedan läste jag artiklar i tidningen om människor och företag som skor sig på andras bekostnad. Det handlade om olika personer, i olika sammanhang, i olika delar av landet. En person hade under flertalet år förskingrat pengar ur det företag där denne arbetade, en annan artikel handlade om ett företag som i sin tur plockat pengar från sina uppdragsgivare och sedan inte fullföljt sitt uppdrag för att i slutändan begära sig själv i konkurs, vilket i sin tur leder till att de företag som anlitat detta företag nu går miste om sina pengar och själva riskerar att gå i konkurs.
På tv visas i samma veva hur det ser ut i verkligheten...ett program belyser "uteliggares" situation. Alltså, hemlösas situation. Människor reagerar fortfarande med misstro till att det verkligen finns och förekommer andra människor som varken har bostad, arbete eller mat för dagen.
I Sverige , Idag 2012, finns det människor som lever utan bostad. Antalet arbetslösa var för någon vecka sedan ca 400.000 och utannonserade lediga jobb (Arbetsförmedlingens annonser) ca 30.000.
Så...ska vi fortsätta att tro att alliansen gjort det bättre för Sverige? Antalet arbetslösa har ökat under deras regeringstid! Antalet utslagna har ökat. Misären ökar medan den svenska modellen lever kvar i manna-minne och ute i världen. Det finns människor i andra länder som reagerar med misstro när man nämner hur dåligt det kan vara för många svenskar. Enligt det här landets normer så är det ju väldigt dåligt ställt med ekonomin om du måste välja mellan att kunna köpa mat eller vinterskor. Det handlar inte om att skuldsätta sig för att barnen ska få julklappar, för klapparna har du redan fått avstå från att handla. Det handlar om att du verkligen får eller snarare måste välja mellan att ha mat eller om du ska ha kläder och skor.
Varför är det så? Vi tror i vår enfald att välfärdsstaten Sverige verkligen ser till att alla har mat på bordet, har kläder på kroppen, har råd att köpa ut sina välbehövliga mediciner. Vi, den stora massan tror fortfarande, eller lurar oss själva, till att tro att det bara är arbetsskygga, lata, missbrukare som hamnar snett, utanför systemet. Har du inte tillräckligt så skyll dig själv. Fattas det pengar varje månad så måste du ha gjort något fel. Kan du inte förse dina barn med det de behöver, så har du prioriterat något fel. Fel, fel, fel....Det är ju inte systemet det är fel på, det är du som individ som får skylla dig själv för dina egna beslut.
Har du inte en anställning så är du en parasit. Du är bara lat om du inte lyckas få en anställning. Denna inställning lever fortfarande kvar i stor omfattning. Jag förstår inte, jag personligen har svårt att förstå hur människor med anställningar kan slänga ur sig till andra att det faktiskt finns hur mycket arbeten som helst. Det är bara att söka och få ett jobb, du är bara lat om du inte har ett jobb. Oftast är dessa uttalanden gjorda av människor som aldrig eller väldigt sällan själv drabbats eller varit utanför, utan en anställning. De som går i sina egna s.k. skyddade världar har oerhört lätt att slå ifrån sig och skylla på den drabbade.
