Livet har gått vidare, trots allt.

Jag handlar eller fyndar till vårt hem, möblerar och inreder med sådant som jag gillar och som kära mannen antingen gillar eller kommer att lära sig att tycka om, hittills har han haft samma smak...eller är han bara snäll? hehe 

I alla fall, mitt stora intresse är loppisar, jag har själv jobbat inom secondhand för ett tjugotal år sedan och ägt en hel del av sådant jag idag köper igen. Jag samlade ett tag på Uppsala-Ekeby porslin samt annat -30, -40 tals porslin.
 Färgglada tyger, dukar, gardiner etc är också något som jag har samlat på. En husbrand för 10 somrar sedan gjorde att vi miste allt och jag tappade bort allt intresse för att överhuvudtaget samla på något eller att bry mig om vad vi fixade till och inredde med efteråt, i lägenheten som  jag och barnen fick flytta in i. 

Allt det materiella tappade betydelse fullständigt. Visst behövde vi kläder, skor och möbler att sitta på och ligga i. En hel bygd hjälpte till att möblera vår lägenhet, släkt och vänner kom till snabb hjälp. Snart hade vi fått ihop ett hem som det gick att bo i. Men, trots tacksamheten för allt detta, så uteblev den där innerliga känslan av att vara hemma. Vi gick från över 200kvm boyta och med 10.000 kvm tomtmark/skog till ca 65 kvm lägenhet, tre trappor upp i ett hyreshus inne i byn. 

Men just där och då betydde väl inte boyta eller trädgård speciellt mycket heller, då vi i branden också förlorade man/pappa och älskade husdjur. Lite smått började barnen sakna annat också, leksakerna, presenter de fått, julklapparna, den fina teckningen som var inramad eller satt på kylskåpsdörren. Själv gick jag i dvala och brydde mig inte särskilt mycket om varken det ena eller det andra. Jag försökte få ihop livet igen. Barnen gick först, de skulle ha allt de förlorat i branden. Jag ville åtminstone försöka återskapa den tryggheten för dem. Samma slags leksaker, böcker osv. 

Det tar något år innan livet så sakteliga börjar ta form igen. Men det kommer alltid finnas ett tomrum, en saknad av och efter någon eller något som gick förlorat där och då. Sommaren 2003 är för alltid fastetsad i minnet. Det var ett helvete att genomleva, det var ett helvete att stå ensam kvar, med två små barn. Det har varit förbaskat tufft och tungt många gånger. Jag önskar ingen något liknande! 

Nu har vi kommit till vägs ände med denna resa känner jag. Det är nu 10 år sedan det hände, den kommande helgen blir det tio år sen jag blev ensamstående morsa, barnen blev faderslösa och alla tre blev vi i en handvändning bostadslösa. Nu är barnen snart vuxna, jag har gått vidare in i ett nytt skede i livet och sakletaren i mig har hittat tillbaka för fullt. Det är skönt att kunna känna glädje och lycka till fullo igen. Det är härligt att mina loppisresor börjat komma tillbaka igen. Jag älskar att få strosa omkring bland seconhand hyllor och i loppislador. Jag har tankar och idéer kring det jag fyndar och fyller på med. Jag har åter släppt lös på fantasin och kreativiteten verkar ha kommit tillbaka med råge. Jag har alltid varit den där med en massa idéer och påfund. Allt har jag inte själv kunnat genomföra men med mina uppslag så har andra kunnat utföra, göra, tillverka m.m från mallar jag ritat upp osv. 

Livet har gått vidare. Jag är en sakletare igen, jag är en hyfsat glad morsa till två helt underbara ungdomar, vilka trots allt, visat sig kunna växa upp utan en far. Jag säger inte att deras saknad efter pappa kommer att försvinna bara för att jag valt att gå vidare, släppa taget om det som var då. Deras pappa är fortfarande deras pappa, fast han numera finns på den andra sidan. Livet är vad vi gör det till. Livet är för mig att ta en dag i taget. Jag fäster inte så stor vikt vid vad grannen har för sig eller inte, om gräsmattan på andra tomten är i bättre skick än den jag själv går och trampar på. Jag följer min inre röst allt oftare, jag gör sånt som betyder något för mig. Jag har blivit bättre på att känna efter före innan jag säger ja eller nej till något och jag har också lärt mig att se, känna och höra var mina gränser går. Allt detta tog sin början där och då sommaren 2003, i och med den stora katastrofen i mitt och mina barns liv. Det är konstigt, men jag kan idag säga som andra sagt före mig: tiden läker sår, inget ont som inte har något gott med sig...då kändes det som om livet bara var ett svart hål, men dag för dag, vecka för vecka, månad för månad och slutligen år för år så tar man små små steg framåt i livet, i utvecklingen, i måendet och jag kan känna tacksamhet över det lilla. 

Jag har tidigare våndats inför detta datum som infaller till helgen, men nu har jag bestämt mig för att det så kallade dödsdatumet ska återfå sin vanliga status igen, att vara en helt vanlig dag, utan några som helst inslag av tråkiga känslor p.g.a. något som skedde för 10 år sedan. Spöket får hålla sig kvar där spöket hör hemma. Puts väck. 

Konstateranden

Det finns de som undrar vad jag ska göra med alla mina fynd? Och jag svarar; Den som lever får se. 

Jag har en tanke och idé med det mesta jag gör, men jag delar kanske inte med mig av allt jag tänker göra eller vad jag har för planer och drömmar. Jag loppar och besöker loppisar för att jag tycker det är kul. För mig är det avkoppling att gå runt och titta på, fingra på, vända på saker. Jag får inspiration till inredning, till present-inköp osv. Vissa saker har sin färdiga funktion från scratch, så att säga, medan andra saker behöver lite mera omvårdnad och kärlek. Eller så är det saker som jag tänker göra om till något annat. Det mesta som inhandlas är till mig själv, familjemedlemmar eller vänner. Jag handlar i första hand sådant som jag vill ha hemma, på väggen, på matbordet, på fötterna eller kroppen. Nog sagt om det. Här följer lite bilder på den senaste veckans fyndiga fynd. 

sockerströare Erik Kold

Melamin fat

Mattermos i mina färger

Lite bestick...samlar till barnen

Billig textilfärg...min favoritfärg, dessutom :D

Sägs vara Reijmyre...vet ej ?

Dessertskålar, av vilka jag har lyckats få ihop ett set om 6 st till barnen, av den längst ner till höger.

Citruspress i plast och i min favoritfärg 

Min röda J-H brödburk blev för låg för dagen brödmått, så jag loppade denna i tisdags

Äntligen kan jag enkelt och lätt nysta upp mina virkgarner (köper för det mesta stora härvor)

Inte så gammal, men jag fastnade för denna burk. 

Julduk

Våra kakelplattor i köket ska tids nog bli dekorerade med dessa. Hoppas jag finner fler av den till höger.

Örhängen och kantspets

Snyggaste överkastet till gästsängen ( tunnare frotté)

en liten lycko-uggla till bilen

överkast och örngott till jäntans säng

Alla behöver vi lite stöd i livet...i detta fall våra pärmar i kontorsdelen. Kaffeburken blev en bonus, har inget egentligt behov av den just nu, men den följde med hem iallafall...kanske stoppar jag ner mina penslar i den?

Skor

Mina fina skor! Alla paren är fyndade på Loppisar :D 

Lite tankar från min dag "so far"...

* Kan man vara för lycklig?
* Är det oförskämt att säga att livet aldrig varit bättre, än just här och nu?
* Finns det något trevligare än att få hänga tvätt, som torkar nästan omgående i solen? Och som doftar så underbart!
* Har vi det oförskämt bra, som kan välja var vi vill avnjuta vårt kaffe? Altanen, verandan, balkongen eller trädgården?
och tanken/känslan som dagligen är med mig: Vilka underbara ungdomar jag har <3 Visst kan jag sakna tiden då de var små, men det är helt fantastiskt att få bevittna hur de har vuxit upp och utvecklats till så otroligt go'a, självständiga, omtänksamma, kärleksfulla individer <3 Jag må säga att jag är lycklig :D och stolt, och nöjd, och glad...och...ja, ni vet, allt bra och fint som finns :D

Lite vackra bilder och något loppisfynd :D

Tänk vilken lycka att få den här "Erik Kold" burken, för bullar!  Kostade mig en vänlig förfrågan, då personen som hade den, tänkte slänga den i soporna! 

Mosaik är så vackert. 

Jag fann dessa 6 gafflar vid ett loppisbesök, nu söker jag skedar och knivar...

mera tankar...

En tanke från barndomen: Hur ska jag hinna med att läsa alla böcker som skrivits, när det hela tiden skrivs nya!? Jag har alltid älskat att läsa och det finns så många böcker jag ännu inte läst :P 
Just nu har jag i min ägo två, tjocka kokböcker från tidigt -50 tal och tidigt -60 tal. Dessa innehåller inte bara recept, utan också råd och tips om hur man dukar, viker servetter, bordsplaceringar, menyer m.m. Jag kan bara konstatera att jag är född i fel decennium. Vi fick inte lära oss annat än diska rätt, sortera tvätten samt lägga upp hushållsbudget under våra hemkunskapstimmar i skolan. Ja, och att baka frallor och göra köttfärssås. :D Idag hade jag nog uppskattat en husmorsskola vid sidan om den vanliga. Ännu ett bevis på att jag är tant och inte hade haft något emot att vara hemmafru. Törs man ens säga sånt i dagens samhälle? Mitt hem är min borg. Med allt vad det innebär. Jaha, så kan det bli när man läser böcker...

Lite dessert-tips :) 

Hur man dukar...

Man kan läsa och lära sig om silverstämplar på sina bestick, vilken fantastisk kokbok!!!!

Lite tips på cocktails :)

Den fina kryddhyllan...

Upplägg av smörgåsar 

Och nu till lite andra fina fyndade böcker....

Denna bok är från 1938 och Hakon var visst Hans Majestät konungens kock...

 Behöver jag säga att jag gillar kokböcker? Att läsa recept, titta på bilderna och i tanken avnjuta en middag, en lunch eller en dessert är nästan lika underbart som att få tillaga och äta på riktigt :) Nu är jag ingen mästerkock eller konditor/kallskänka, men man kan ju få låtsas och försöka sig på.

Smaklig måltid och Låt det väl smaka :D