Inför det nya året...löften...

- " Mamma, brukar du ge nyårslöften? och vad är det för slags löften?"

....ja, har ni några löften att avge inför det kommande året? Själv har jag mitt stående löfte: Att inte ha några nyårslöften alls! Igår kände jag, inför slutet och den nya början att : Usch...365 nya dagar framför oss...för första ggn är jag inte alls särskilt imponerad av året som gått eller året som är i antågande. Men, visst det har funnits dagar som varit oerhört givande och trevliga på det personliga planet. Dagarna som kommer önskar jag vara fyllda med mening och innehåll och att jag ska kunna ta det just dag för dag. Med så mycket tragedier och elände runt om i världen och här i vårt avlånga land, så önskar jag innerligt att livet skall vända och bli bättre, mer positivt, fyllt av glädje, lycka och omsorg för min nästa.

 

 

GOTT SLUT

 

GOTT NYTT ÅR 2014!!!!

Lite torsdags tankar

Intressant hur vissa ord, skrivna och uttalade får en del människor att ta till en väldigt hätsk ton...jag kan förstå att man "brinner" för sin sak och sin sidas opinion...men samtidigt som diskussionerna hettar till så finns det fortfarande andra som dessa diskussioner i grund och botten handlar om, vilka försöker hålla näsan över vattenlinjen och inte drunkna....hur vore det att komma överens om att man inte är överens, se att man inte tycker och tänker lika i gällande frågor och sluta tjafsa.
 Back to basic, fråga istället: Hur skulle jag själv vilja ha det i samma situation? Hur vill jag att andra skall bemöta mig i en kritisk situation, vad denna situation än månde vara och bestå av?! Politik och politiker i all ära, börjar det inte bli dags att försöka få till stånd ett humanare samhälle i stort??? ta av sig skygglappar, se verkligheten utifrån just verkligheten och inte från teoretiska eller politiska termer/åsikter/grunder...och samtidigt då ställa frågor som; Vad exakt vill vi ha för samhälle? Ska vissa människor behöva agera som brickor i ett spel för att det ska fungera i det stora hela? Och vilka ska det i så fall vara? "jag pluggar till socionom för att jag vill hjälpa utsatta människor" ok, alltså behöver det finnas människor som behöver en socionoms hjälp..."jag jobbar på arbetsförmedlingen för jag är en hejare på arbetsmarknaden och vet hur systemen fungerar och kan hjälpa till att finna platser" ok...alltså behöver det finnas människor, vilka söker arbete och behöver den hjälpen...
"Marknaden styr"...om jag vill starta ett företag så behöver jag ha en produkt som andra vill köpa...annars är det svårt att driva företaget...ja, om man inte har andra medel att leva för vill säga.

Jag skänker pengar, prylar, kläder och möbler till välgörenhet. jag gör det för att jag vet att det behövs, jag vet att pengarna används till att hjälpa...och när jag gör det så känns det bra i mig. Men vad skulle hända om alla hade allt de behövde? Skulle det goda i mig försvinna? Om det inte fanns hemlösa, skulle då mitt bidrag till samhället minska i värde? Om det inte fanns fattiga, inget utanförskap skulle vi som människor då inte kunna fungera ? Måste det finnas utanförskap, hemlösa, fattigdom för att mänskligheten ska kunna utvecklas och få lärdomar? Måste någon ha behov av hjälp för att ett samhälle ska kunna fungera? Måste det finnas ekonomiska skillnader mellan människor för att en nation ska kunna rulla på? Måste det finnas en hög, mellan och låg status? Kan inte en nation, ett samhälle fungera utan denna ojämna fördelning? Finns inte det goda inom oss om vi arbetar med det vi är bra på utan att behöva tjafsa och slåss för att överhuvudtaget ha det mest basala, tak över huvudet, värme, mat, kläder, gemenskap...

Har vi fått det bättre?

Så här var det för 20 år sedan, så här var det igår och så här är det idag för vissa av våra medmänniskor ...

Alltid när den här mörkare årstiden infaller och regn, rusk och kyla kommer in i landet så går mina tankar ca 20 år bakåt i tiden...tänker på de människor jag mötte då, både i mitt arbete och som privatperson ute på sta'n. Underbara, trevliga, fantastiska individer, alla med en historia, alla med samma behov som vi andra...

*Det kommer in en person i affären, istället för skor hade "hen" lindat in fötterna i plastpåsar, påbylsad med alla kläder som hen ägde, i handen bar hen en kasse i vilken resten av hens ägodelar låg. Detta i en stad som sades vara fri från bostadslösa personer...jag mötte även andra som hade turen att ha "bra kontakter", de hade åtminstone skor, möjlighet att förvara sina få ägodelar i något förråd, låda eller box...kaffe, smörgås, soppa m.m kunde förtäras i våran matsal. Vår matsal tog betalt, ja, men vi hade också gratis måltider för dem som inte kunde betala. Som medmänniska står man inte och ser på och låter någon gå hungrig.
Detta var på -90 talet...har det blivit bättre? Har alla tak över huvudet, ett eget hem? Har alla skor att gå i? Varma kläder att ta på sig, nu när kylan kommer? Har alla möjlighet att äta sig mätta?
Vad jag vet och har kunskaper om idag är att antalet har ökat, antalet personer som står utanför bara ökar...varför? Tror ni att de vill ha ett liv i utanförskap? Tror ni att de önskar att leva ett liv på gatan?

Det var en dag i somras...

Det är en tisdag och jag sätter mig i bilen, för att åka till sta'n. Tanken är att jag ska storhandla, fylla frys och skafferi med matvaror. Men väl innanför stadsgränsen, så slår det mig att det var hemskt länge sedan som jag besökte denna storstads alla loppisar. Med andra ord så åker jag aldrig ända fram till matbutikerna, utan tar av till vänster i en vältrafikerad korsning och åker in på ett industriområde. Därinne finns åtminstone två av alla loppisar som jag vill besöka. 

Det första stället jag stannar till vid, är ett loppis där du kan hyra bord och sälja det du inte vill ha kvar själv. Lokalen är stor och borden är många. Redan när jag kommer in hittar jag mitt första fina fynd. En gardinkappa med virkad spets. Jag har en längre tid sökt efter något passande till ett av våra större fönster, och här fann jag det! 

 Jag vandrar vidare in i lokalen, går där och plockar, tittar och känner på alla möjliga fina saker. I vissa fall skulle jag hemskt gärna vilja köpa, men tycker att priserna är satta lite väl högt. Man värderar sina saker utifrån efterfrågan och det verkar vara så att på vissa föremål är efterfrågan väldigt stor. Men jag finner iallafall några dukar som passar min plånbok. 

 Jag dras till färger och till broderat och virkat av någon anledning. Jag hittar en fin fyrkantig, ganska stor duk, med brodyr i blått och rött. Den kommer att passa på vårt runda bord i köket...ett bord som vi ännu är på jakt efter. *L*

Tiden bara rusar iväg, jag hittar ett par skålar i trä och dessa får avsluta min vandring på den här loppisen. Jag vill ju hinna med de andra som finns också.

Nästa stopp blir den kommunala verksamheten, där man tar emot allt från det lilla örngottet till det största i möbelväg. Oj, här var det länge sedan jag var inne. Man har gjort om i lokalerna och det känns riktigt fräscht och fint. Jag upptäcker att man håller superbra priser på sina saker! Så roligt! Det är billigare här än på mitt  favorit fynd-ställe i hemkommunen. Snygga köksstolar för bara 20 kronor styck!!! Köksbord för nå'n hundralapp, dukar och prydnadskuddar för en femkrona!!! Helt fantastiskt!

Genast åker några kuddar ner i min kundkorg. En virkad, lite eländig sak, som är så ful att den är snygg och ett par broderade. Jag hittar också en kökshandduk, ett rött servettställ samt en större väska som kommer att användas då man åker bort en dag eller två.

Det blev inte någon större kostnad att handla här, så fantastiskt roligt att kunna fynda bra och ännu funktionsdugliga saker.

snart smäller det

En dag närmare "jul-dekorationsdags"....den 15:e smäller det :D En liten gran till verandan, flera ljus till lyktorna, 7-armade ljusstakar och stjärnor fram, julgranen/belysningen till förrådsväggen skall upp, men innan dess så skall alla säckar med skräp samt lite "skrot" till återvinningen. Känns som om det är en "never ending story" det här med utrensning, sortering och "att göra sig av med"...nya säckar fylls och har fyllts på nu i ett par veckors tid. Var kommer allt ifrån?? Söker fortf efter höga ljus --typ kyrkoljus till advent...hittade 4 lite längre på Indiska, men näe, inte riktigt rätt och så är de röda...jag vill ha vita...Jul, jul...strålande jul :) önskar er alla en fortsatt trevlig grå onsdag :P

TRÖTT

Jag är så jävla trött på att vara en i ledet, en tyst och skötsam samhällsmedborgare, en som troget och i tystnad gör det som det sägs vara mig ålagt att göra!
Jag är så förbannat urless på vårt system, som det ser ut idag. Våran s.k. välfärd, vårt underbara socialförsäkringssystem som skall vara alla till gagn och nytta. Jag är så innerligt trött på att man utåt visar att vi, här i vår nation, vårt land, lever gott och verkligen tar hand om alla dess medborgare på bästa sätt. Ja, allt är ju relativt, som sagt var!
Vi lever i fred, ja det gör vi...vi behöver inte oroa oss för bombningar från luftrummet, vi har tillgång till mat, mediciner, vatten, värme m.m. Ja, allt är som sagt, relativt....men vi har faktiskt människor som lever i total utanförskap, vi har människor som inte har ett hem, vi har människor som bara äger det de har på sig och med sig i en kasse eller två, vi har också alla dessa människor vilka har haft ett jobb och byggt upp ett hem med allt vad det innebär, enligt svenska mått mätt/ svensk levnadsstandard och som plötsligt blir utan inkomsten, får gå från hus och hem, och i bästa fall lever på 65% från tidig-varande månadsinkomst, slussas in i arbetsmarknadspolitiska "åtgärder"---får lära sig söka arbete, för det kan man plötsligt inte! , får lära sig veta hut, att man är ålagd att göra det som regeringen klubbat igenom, nu när man plötsligt blivit en samhällelig belastning. 
Jag är så jävla less på att streta i motvind, att försöka hålla humöret uppe och vara nöjd och glad över att jag är en svensk medborgare. Jag är så trött på att behöva finna mig i att sitta fast i rävsaxen, systemet är byggt för att människor ska hållas inom ramarna, hur man än försöker komma med egna förslag och ha egna initiativ, så dras man tillbaka in i fållan av att vara tvungen till att ta emot just dom där 65 procenten för sin överlevnad. Systemet som det ser ut i dag är då inte det minsta till för att hjälpa. Alltför mycket och alltför ofta stjälper den istället. OCH är du över 35 år så börjar din tid som arbetsför att vara ointressant. man söker och tar hellre en som är under 30, lägger pengarna där, satsar fullt ut på den, samtidigt som man slipper ifrån en äldre, med mer erfarenhet, kanske med mer ord i sin mun och med åsikter samt högre nivå i lönesättningen. jag är bara så innerligt trött på att höra att vi har det så jävla bra i det här landet och att vi INTE får klaga och säga att det skulle kunna vara på något annat sätt!
Jag är så förbannat trött på att vårt samhälle numera förlitar sig på välgörenhetsorganisationers verksamheter. Matkassar och kläder delas ut av olika organisationer till individer och familjer som inte får det att gå runt, trots att man har s.k. hjälp från samhället...missbruksvården är i det stora hela nedmonterad, du ska ha tur om du får hjälp när du är redo att ta emot den. ........jag skulle kunna skriva så mycket mer som jag är så evinnerligt trött och förbannad över, men jag avslutar med en...............................................................
*obscen gest* :P

Mera fynd från Juli..

Virkat är snyggt och det är något som det finns gott om på loppisar.

Vikingahövding som inköptes på veteranmarknaden här på orten...

Ännu en termos till min samling...(den gula)

Bestickslådan börjar fyllas på...försöker samla ihop till barnen..

Jaha...vad ska jag med ett dockskåp till? Kan man ju undra!? 

Liten, söt Bukowski-nalle som låg i gratislådan på en loppis...

Livet har gått vidare, trots allt.

Jag handlar eller fyndar till vårt hem, möblerar och inreder med sådant som jag gillar och som kära mannen antingen gillar eller kommer att lära sig att tycka om, hittills har han haft samma smak...eller är han bara snäll? hehe 

I alla fall, mitt stora intresse är loppisar, jag har själv jobbat inom secondhand för ett tjugotal år sedan och ägt en hel del av sådant jag idag köper igen. Jag samlade ett tag på Uppsala-Ekeby porslin samt annat -30, -40 tals porslin.
 Färgglada tyger, dukar, gardiner etc är också något som jag har samlat på. En husbrand för 10 somrar sedan gjorde att vi miste allt och jag tappade bort allt intresse för att överhuvudtaget samla på något eller att bry mig om vad vi fixade till och inredde med efteråt, i lägenheten som  jag och barnen fick flytta in i. 

Allt det materiella tappade betydelse fullständigt. Visst behövde vi kläder, skor och möbler att sitta på och ligga i. En hel bygd hjälpte till att möblera vår lägenhet, släkt och vänner kom till snabb hjälp. Snart hade vi fått ihop ett hem som det gick att bo i. Men, trots tacksamheten för allt detta, så uteblev den där innerliga känslan av att vara hemma. Vi gick från över 200kvm boyta och med 10.000 kvm tomtmark/skog till ca 65 kvm lägenhet, tre trappor upp i ett hyreshus inne i byn. 

Men just där och då betydde väl inte boyta eller trädgård speciellt mycket heller, då vi i branden också förlorade man/pappa och älskade husdjur. Lite smått började barnen sakna annat också, leksakerna, presenter de fått, julklapparna, den fina teckningen som var inramad eller satt på kylskåpsdörren. Själv gick jag i dvala och brydde mig inte särskilt mycket om varken det ena eller det andra. Jag försökte få ihop livet igen. Barnen gick först, de skulle ha allt de förlorat i branden. Jag ville åtminstone försöka återskapa den tryggheten för dem. Samma slags leksaker, böcker osv. 

Det tar något år innan livet så sakteliga börjar ta form igen. Men det kommer alltid finnas ett tomrum, en saknad av och efter någon eller något som gick förlorat där och då. Sommaren 2003 är för alltid fastetsad i minnet. Det var ett helvete att genomleva, det var ett helvete att stå ensam kvar, med två små barn. Det har varit förbaskat tufft och tungt många gånger. Jag önskar ingen något liknande! 

Nu har vi kommit till vägs ände med denna resa känner jag. Det är nu 10 år sedan det hände, den kommande helgen blir det tio år sen jag blev ensamstående morsa, barnen blev faderslösa och alla tre blev vi i en handvändning bostadslösa. Nu är barnen snart vuxna, jag har gått vidare in i ett nytt skede i livet och sakletaren i mig har hittat tillbaka för fullt. Det är skönt att kunna känna glädje och lycka till fullo igen. Det är härligt att mina loppisresor börjat komma tillbaka igen. Jag älskar att få strosa omkring bland seconhand hyllor och i loppislador. Jag har tankar och idéer kring det jag fyndar och fyller på med. Jag har åter släppt lös på fantasin och kreativiteten verkar ha kommit tillbaka med råge. Jag har alltid varit den där med en massa idéer och påfund. Allt har jag inte själv kunnat genomföra men med mina uppslag så har andra kunnat utföra, göra, tillverka m.m från mallar jag ritat upp osv. 

Livet har gått vidare. Jag är en sakletare igen, jag är en hyfsat glad morsa till två helt underbara ungdomar, vilka trots allt, visat sig kunna växa upp utan en far. Jag säger inte att deras saknad efter pappa kommer att försvinna bara för att jag valt att gå vidare, släppa taget om det som var då. Deras pappa är fortfarande deras pappa, fast han numera finns på den andra sidan. Livet är vad vi gör det till. Livet är för mig att ta en dag i taget. Jag fäster inte så stor vikt vid vad grannen har för sig eller inte, om gräsmattan på andra tomten är i bättre skick än den jag själv går och trampar på. Jag följer min inre röst allt oftare, jag gör sånt som betyder något för mig. Jag har blivit bättre på att känna efter före innan jag säger ja eller nej till något och jag har också lärt mig att se, känna och höra var mina gränser går. Allt detta tog sin början där och då sommaren 2003, i och med den stora katastrofen i mitt och mina barns liv. Det är konstigt, men jag kan idag säga som andra sagt före mig: tiden läker sår, inget ont som inte har något gott med sig...då kändes det som om livet bara var ett svart hål, men dag för dag, vecka för vecka, månad för månad och slutligen år för år så tar man små små steg framåt i livet, i utvecklingen, i måendet och jag kan känna tacksamhet över det lilla. 

Jag har tidigare våndats inför detta datum som infaller till helgen, men nu har jag bestämt mig för att det så kallade dödsdatumet ska återfå sin vanliga status igen, att vara en helt vanlig dag, utan några som helst inslag av tråkiga känslor p.g.a. något som skedde för 10 år sedan. Spöket får hålla sig kvar där spöket hör hemma. Puts väck. 

Konstateranden

Det finns de som undrar vad jag ska göra med alla mina fynd? Och jag svarar; Den som lever får se. 

Jag har en tanke och idé med det mesta jag gör, men jag delar kanske inte med mig av allt jag tänker göra eller vad jag har för planer och drömmar. Jag loppar och besöker loppisar för att jag tycker det är kul. För mig är det avkoppling att gå runt och titta på, fingra på, vända på saker. Jag får inspiration till inredning, till present-inköp osv. Vissa saker har sin färdiga funktion från scratch, så att säga, medan andra saker behöver lite mera omvårdnad och kärlek. Eller så är det saker som jag tänker göra om till något annat. Det mesta som inhandlas är till mig själv, familjemedlemmar eller vänner. Jag handlar i första hand sådant som jag vill ha hemma, på väggen, på matbordet, på fötterna eller kroppen. Nog sagt om det. Här följer lite bilder på den senaste veckans fyndiga fynd. 

sockerströare Erik Kold

Melamin fat

Mattermos i mina färger

Lite bestick...samlar till barnen

Billig textilfärg...min favoritfärg, dessutom :D

Sägs vara Reijmyre...vet ej ?

Dessertskålar, av vilka jag har lyckats få ihop ett set om 6 st till barnen, av den längst ner till höger.

Citruspress i plast och i min favoritfärg 

Min röda J-H brödburk blev för låg för dagen brödmått, så jag loppade denna i tisdags

Äntligen kan jag enkelt och lätt nysta upp mina virkgarner (köper för det mesta stora härvor)

Inte så gammal, men jag fastnade för denna burk. 

Julduk

Våra kakelplattor i köket ska tids nog bli dekorerade med dessa. Hoppas jag finner fler av den till höger.

Örhängen och kantspets

Snyggaste överkastet till gästsängen ( tunnare frotté)

en liten lycko-uggla till bilen

överkast och örngott till jäntans säng

Alla behöver vi lite stöd i livet...i detta fall våra pärmar i kontorsdelen. Kaffeburken blev en bonus, har inget egentligt behov av den just nu, men den följde med hem iallafall...kanske stoppar jag ner mina penslar i den?