fredag 22 juli 2011

onsdag 20 juli 2011

Som intuitiv empatiker riskerar man att slå knut på sig själv.

Det är inte alltid så lätt att leva upp till omvärldens förväntningar av en...genom åren har man slipat på sina färdigheter som den som kan hålla flera bollar i luften samtidigt, man har fått lära sig att tolka och tyda in saker och ting i ord och handlingar som inte sagts högt, som inte visats så mycket utåt i själva rörelsen. Lärt sig att tyda de subtila signalerna som sänts ut - "jag hör vad du säger, men gör det du tänker" -


Som intuitiv empatiker blir livet arbetssamt ibland. Det är påfrestande att vara bland människor då man hela tiden blir "attackerad" av denna ordlösa kommunikation, det sänds ut signaler som andra inte känner av på samma sätt, det finns något i luften som påverkar sinnsesstämningar, känslor, humör osv. Intuitivt läses dessa stämningar av och man agerar därefter. Att alltid vara redo för andra, att alltid göra det som andra förväntar sig av dig, att uppfylla andras önskningar och se till att omgivningen är stabil och lugn...Vad händer den dagen då man säger STOPP, NU RÄCKER DET! Nu är det min tur!

Vad händer den dagen då den som hållit bollarna i luften släpper taget och låter dem falla ner i golvet, ner på marken? Vad blir det då som sker i omgivningen? Vad gör dom som finns i närheten? Vilka blir reaktionerna? Om jonglören slutar jonglera vad sker då? Om empatikern slutar tyda alla subtila signaler som sänds ut och enbart utgår ifrån det som verkligen blir sagt med ord VAD händer då rent energimässigt, samspelsmässigt? Som intuitiv empatiker är det lätt att gå in i en roll som medberoende, man blir delaktig i en annan persons görande, man blir möjliggörare för beteenden, för ageranden, man tillåter saker ske som inte alltid är för det bästa. Det kan bottna i att man inte ser eller känner sig värdig att vara en egen person utan bara lever för andras välmående exempelvis. Som intuitiv empatiker suger man upp energier som sänds ut från andra, man ser mer än det som syns så att säga. Intuitivt vet man att en person som säger sig må bra i själva verket mår skit då signalerna från kroppen säger något helt annat än det som kommer ut i ord...Så vad behövs för att släppa taget? Hur skyddar man sig? Hur göra för att klara av att vara bland människor utan att ta in deras energier? Kommer förmågan att vara empatisk finnas kvar om man stänger av och inte tar in andras energier mera? Är man omtyckt och accepterad iallafall?
Ja, vad tror du?



Lev och låt leva. Ta reda på var dina gränser går, ta reda på vad DU själv vill, vad DU tycker, tänker och känner. Med ljus och kärlek/N

Medveten närvaro







Jag är så trött...min kropp bara skriker efter vila, mitt huvud är överfullt av alla måsten, sinnena går på högvarv, skynda, skynda...städa, putsa, feja, arbeta, hem, laga mat, diska, plocka undan, sopsortera, tanka bilen, tvätta, umgås, räcka till, finnas till, vara tillgänglig, vara trevlig, artig, belevad, glad...
- Ska du med ut och fotografera? JAAAAAAA!!!!!

Och så är huvudet tömt på måsten, leendet är äkta, kroppen sjunger och befinner sig i avslappnat tillstånd, ögonen fokuserar, sinnesfrid och sinnesro...avslappnad...
Med ljus och kärlek/N

tisdag 12 juli 2011

Lite bilder från en vandring i mitt nya närområde och lite tankar...





Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Plötsligt händer det saker som omkullkastar planer eller som gör att man får omvärdera och omfördela både tid, kraft, energi, tankegångar, drömmar osv.
Det är en konst att kunna stå rakt upp och ner så att säga...huvudet upp och fötterna ner, markkontakt, andas lugnt och stillsamt, bibehålla fokus på sitt centra, att stå kvar, att stå stadigt trots omvälvande saker, trots nya upplevelser, trots kaos i det yttre livet, trots alla 500 bollar som är och ska hållas i luften...alla måsten pålagda av omgivning/samhälle och en själv och familj, vänner osv...

Ännu en gång tänker, känner, upplever jag och påminns om; Medveten närvaro, att finnas i nuet. Att njuta av nuet, denna timme i skogen, nära vatten, NU är jag här och jag låter mig njuta av just detta nu! Jag har arbete imorgon, men just nu är jag ledig, just nu är jag tillsammans med den jag älskar, just nu är det bara underbart. Här och nu...

fredag 8 juli 2011

Vad är det för mening med livet? Varför är vi här på jorden? Varför sker det så mycket elände ute i världen? Varför ska människor behöva lida nöd? Varför har vissa mer än andra?

Detta år har hittills varit präglat av "tragedier" i min omgivning, indirekt har jag blivit påverkad av sorger och bedrövelser som människor runt mig drabbats av. Sorger som inte är mina att bära, men som jag ändå tar till mig för att jag vet av egen erfarenhet vad det vill säga att t.ex. förlora en närstående, att stå ensam kvar, att förlora allt på några minuter, att förlora sitt arbete, att ha blivit utstämplad från a-kassan, att inte ha rätt till sjukpenning men att ändå vara tvungen att fortsätta andas, äta, försöka sova, få vardagsbestyren gjorda osv osv...
Jag hör och läser om unga människor som valt att avsluta sina liv i förtid, människor som blir vräkta från sina hem och andra stora tragedier som människan drabbas av i form av sjukdomar och olyckor.

Vi kan inte bära sorgen åt dem som drabbats men vi kan alla göra något för att underlätta, för att lätta bördan lite. Vad personen har behov av är individuellt. Det finns ingen manual för "den hjälpande handen", du som närstående, som vän lär våga finnas där och kanske börja med att fråga vad du eventuellt kan hjälpa till med. 
Med ljus och kärlek/N

lördag 2 juli 2011

Vem kan man lita på i stunder av nöd? Vems sanning är sann?

image309
I dagar av hopplöshet, trött kropp, kaotiskt sinne, en omvärld som känns hotande och ser ut att rämna framför fötterna på dig...vem kan du lita på? Vem hjälper DIG att komma framåt? Vem finns alltid vid din sida? Vem ställer upp för dig vad som än sker? VEM finns där och lyssnar på dig i stunder av nöd? En vän, dina syskon, dina föräldrar? VEM ställer upp för dig när du behöver det?
Vem skulle DU hjälpa? Kan du skänka en slant till någon okänd som frågar ute på stan? Hjälper du den som i första anblicken ser ut att vara utslagen av droger, som ligger där framför dig på gatan? Eller går du bara förbi?
För några år sedan gick jag och min lilla son förbi en äldre herre, han låg på marken,väskor och mössa låg en bra bit ifrån honom, hans kläder var smutsiga... han sluddrade och "kom inte upp för egen maskin", flera personer gick bara förbi, låtsades inte se...jag och sonen stannade, jag tog mig mod och  tid att fråga hur det var med honom...han var INTE drogad, han var INTE onykter. Farbrorn hade ramlat omkull, slagit i huvudet och var snurrig efter slaget mot asfalten, kläderna var smutsiga efter att ha kommit i kontakt med grus och vanligt gatusmuts.
Detta gav mig en tankeställare. Jag var tacksam över att jag själv inte valde att bara gå förbi, att jag visade både mig själv och min son att allt inte alltid är vad det ser ut att vara vid första anblicken, att det faktiskt kan finnas en annan orsak än det som först far genom ens sinne, det går att hjälpa en okänd i akut behov av hjälp.

Fast å andra sidan, om han nu skulle varit påverkad av alkohol eller droger ska man bara gå förbi då? Hur mycket blir vi styrda av de rådande sociala normer och regler som finns både skrivet och oskrivet? Vi matas idag av att det är farligt att stanna och ta upp liftare, att det är farligt och bara naivt att skänka en slant till en "tiggare", vi lär våra barn att inte lita på främlingar, vi är konstiga om vi tilltalar en främling osv osv...JA självklart ska vi lära våra barn att inte följa med främlingar, självklart vill jag inte veta av att mina barn liftar eftersom det finns ondska i världen. Jag vill att mina barn ska kunna vara trygga där ute, jag vill själv känna mig trygg var jag än är.

Vad vill jag ha sagt med allt detta då? Jag vill att mina barn ska lära sig att lita på sin känsla. Hur? Genom åren har jag funderat mycket om att lita på sin egen inre känsla, magkänslan...hur bygger jag upp tilliten till min egen känsla? Vem kan jag lita på? Vem hjälper mig och vem hjälper jag? Hur bemöter jag min omgivning? Hur vill jag själv bli bemött?

Min dotter har ett band runt sin handled...W. W. J. D. Vad betyder det där är frågan jag ställer...Hon svarar What would Jesus do? Banden har dom fått i sin konfirmationsgrupp, efter Taize resan. Tanken är att jag ska fråga; Vad skulle han göra? Eller ha gjort? Ja, vad tror ni??
Det är ett skicka vidare band, det förstod ni va? Man behöver inte vara djupt religiös och/eller troende för att vilja göra gott, för att vara medkännande, medmänsklig...Vi kan alla göra något. Jag finner tröst i min tro på det goda, jag finner tröst i att tro på en kraft större än mig själv, jag älskar livet även om det är mörkt ibland, även om det känns förbaskat tungt och meningslöst emellanåt. W W J D...nåt att ta till sig tänker jag.
Ha det gott.