Mera tankar i natten

Sömnlösa nätter... ligger här och bläddrar bland gamla bilder. Jag får ibland frågan om jag också fotograferar? (Då min kärlek är naturfotograf och stadigt och jämt har, inte en utan minst två kameror med sig när han drar ut på sina foto-turer) -mjae...jag fotograferar bara för "husbehov"....
Jag var mer aktiv med mitt fotograferande förr, i "ungdomens glada dagar". Då det fortfarande inte var i var mans hem att på hobbynivå framkalla själv...typ...Svartvitt var grejen för mig, framkallning i lilla badrummet, trångt och j--vligt...men ack så himla roligt.
Nu, eller snarare för några år sedan tog jag tag i det igen, men näeh, det ville sig inte riktigt...ni vet den där berömda "inspirationen" föll en bit efter startskottet. Lusten att släpa på kameran i tid och otid föll bort. Kanske hänger det ihop med det faktum att jag i grund och botten fortfarande grämer mig över alla, i en husbrand, förlorade pappersbilder? Eller kanske att jag är en sådan där gammal stofil som inte riktigt förlikat mig med dagens teknik eller lättheten/enkelheten i att exempelvis radera miljoner bilder direkt i kameran eller redigera bilden i datorn istället för att vänta på framkallningen för att se om jag lyckats med åtminstone en av 36 bilder? Här skiner mitt teknikmotstånd igenom :P
Jag "försvinner" bort i annat när det blir för mycket "teknik-snack",  pixlar hit och skärpa dit eller beskär här, ta bort där, fyll ut, lägg till osv...det ger mig en 'hint' om att jag inte är en  fullvärdig medlem i den världen. Jag tappar intresset och ser eller känner absolut ingen glädje i att fotografera på de premisserna....när det skall synas in i minsta detalj, när det skall jämföras och värderas utifrån teknik m.m
Jag fotograferar med och ifrån hjärtat. Alltså sådant jag fastnar för, sådant som tilltalar mig, sådant som "säger mig någonting" blablabla. På känsla, för stunden. Och jag har iallafall lärt mig eller snarare kommit att förstå att jag inte kan fotografera på kommando. Det är och förblir ett hjärtligt nöje, när andan faller på och känslan är den rätta.

*En virkande, loppistokig medelålders hobbyfotograf* kan man väl kortfattat kalla mig för?

Tankar i natten

Jahaja...jag sa mig börja blogga igen. Tiden hastar på och jag upptäcker att det gått ett tag sedan jag sa det. Inspiration finns,(jag har mycket tankar och funderingar om allt möjligt) så det är i sig inget problem. Problemet är snarare att jag numera tänker för mycket och ser mig i slutändan ge upp vid målsnöret. Alltså, när jag väl tänkt tanken färdigt, så skriver jag inte ut det. Tankar som: vem har nytta av detta? Vad ger det här, en eventuell, läsare för upplevelse? 
Mycket har hänt i mitt liv sedan jag skrev och postade som mest här. Saker har virvlat upp och runt för att bitvis börja falla på plats. Vissa saker flyger fortfarande runt
och det är kanske det som "stör"?
Sen har jag ju inte riktigt funnit ut vad jag egentligen vill ha ut av mitt bloggande heller eller vad exakt min linje är och ska vara? Renodlad, i en genre/ett ämne? Ska jag hålla mig till bara en sak? Som skrivna texter med inspirerande inslag, loppisfynd, upplevelser, resor eller bara bilder med korta stycken text till bilden? 

Nu när jag skriver dessa rader så blir svaret: en blandad kompott. Så, okej, jag kör på det ett tag till så får vi se var vi slutar.

Efter att ha haft ett längre uppehåll med både blogg och med mitt handarbetande, så verkar nu det mesta falla på plats och jag börjar så smått komma i fas med vad det är jag behöver för min sinnesro och för att uppleva djupare tillfredsställelse med det här livet. Tyvärr kan jag inte sitta några längre stunder (pga en skada) men detta är dock min sorts meditation. 

hittade detta mönster och beställde garn. 

underbart att vara igång igen med virkning.

God afton! 

Efter ett längre uppehåll, så tänker jag nu försöka hitta tillbaka till bloggandet.

Väl mött i cyberrymden kära vänner!