Psykopati är en term som länge var bannlyst i Sverige därför att den var så stigmatiserande. Och det fanns "humanister", särskilt inom "rödvinsvänstern" och "tokvänstern", som menade på att man inte skulle brännmärka en svag grupp i samhället genom att använda termen. I dag vet vi att det var helgalet att påstå sådant.
Psykopaterna är ingen svag grupp.
Tvärt om, något starkare går inte att uppbringa. Tänk dig själv, den som inte är rädd för djävuln ens en gång, den är inte svag!
I dag börjar termen att accepteras och inte minst på grund av att diagnosen är väldefinierad och objektiva mätningar kan utföras och upprepas med entydiga och likvärdiga resultat.
Vi har Robert D. Hare och hans forskarteam att tacka för mycket av vad vi i dag vet om psykopati. Och det är han och teamet som är pappa till den i dag så flitigt använda PCL-r-skalan.
Men, det är viktigt att påpeka, det räcker inte bara med skalan. Man måste ha ingående kunskap om personen ifråga.
För den som har levt en tid tillsammans med en psykopat, finns ju den ingående kunskapen om personen. Däremot saknar de flesta en ingående kunskap om psykopati och då kan det lätt bli fel i varje fall.
Till exempel kan man komma till fel diagnos därför att personen har en boderlinestörning, ADHD eller har en narcissistisk eller annan form av personlighetsstörning. Vi måste komma i håg att det finns grälsjuka individer, elaka typer och konstiga människor, men de behöver för den skull inte vara psykopater!
Apropå narcissister, den störningen kan man lätt förenklat säga vara ett delsymptom hos psykopater. Och mytomani kan man på samma sätt, lite förenklat, säga är ett delsymptom hos psykopater. Och ändå är det inte riktigt detsamma, vare sig narcissismen eller mytomanin, hos psykopaten.
Jag förmodar att ni redan känner till psykopatichecklistan, som Robert D. Hare tog fram och den återges längst ned på denna sida under rubriken "20 punkter", där jag utvecklar punkterna så att de säger mera om psykopatens sätt att tänka och fungera! (läs mera här http://www.psykopati.se/16914075 )
Listan, PCL-r, togs fram för att kunna göra en rimlig riskbedömning på fängelsedömda i Kanada för att man där tillämpar försöksutskrivning i mycket generös omfattning.
På varje punkt bedömdes den kriminelle och kunde få 0-2 poäng på varje. Över 30 poäng, då ansåg Hare att personen var psykopat därför att då fanns det tillräckliga skäl för att inte förorda förtida frigivning på grund av den stora risken för återfall i brott.
Det är upp till var och en att lägga sig lite över eller under den gränsen på 30 poäng. Men någon stans kring den gränsen kan det vara rimligt att tillämpa diagnosen psykopati.
Med det betraktelsesättet framstår det ju också tydligt att man bör tala om psykopatiska drag hellre än om psykopati.
Det är alltså en lite mer flytande skala som man rör sig på om man talar om mer eller mindre psykopatiska drag även om diagnosen psykopati är fullt tillämpbar på de som hamnar mycket högt på skalan.
Det som är spaltat i punkter är i själva verket inte olika egenskaper.
Psykopati är i stället en mycket specifik personlighetsstörning som bland annat kan ta sig de uttryck som skalan skall mäta.
Skalan är mycket användbar, men den är lika lite verklighet som att en karta är det. Trots allt så är det landskapet som gäller, oavsett om det handlar om geografi eller personlighetsstörning.
Om man däremot skall beskriva psykopati, vilket skalan alltså inte gör, då ska man ta fasta på det som genererar de beteenden som skalan mäter.
Först och främst är störningen medfödd och visar sig oftast redan i 3-4 års ålder. Ett tränat öga kan få betraktaren att bli misstänksam redan när barnet bara är några veckor gammalt. Det är nämligen så att om modern visar rädsla för något och barnet ser detta, då blir barnet också skrämt av att se samma objekt. Normalt sätt, för hos psykopat-spädbarnet väcks ingen rädsla!
Det ska här framhållas att diagnosen ställs bara på individer över 18 år, men det är en historia för sig. Att retrospektivt tala om spädbarns-psykopat är däremot korrekt.
Ingen rädsla, du kan helt enkelt aldrig riktigt skrämma en psykopat, inte ens med en kulspruta i handen!
Detta beror på att psykopaten är näst intill befriad från känsloliv. Alltså, sammantaget, självklart kan man se tidiga beteendestörningar och ungdomsbrottslighet.
Utan känsloliv blir psykopaten inte heller någonsin förälskad eller på annat sätt känslomässigt bunden till någon annan.
Det i sin tur leder till det promiskuösa beteendet (och alltså ofta med många korta äktenskapsliknande förhållanden), lika väl som det leder att de aldrig känner skuld, skam eller ånger för vad de har gjort. Så varför ska psykopaten då ens ta ansvar för något? Och varför ska psykopaten då, med denna känslolösa kalla inställning, inte ta alla chanser att tillfredsställa sina egna behov även om det sker på andras bekostnad, parasiterande livsstil?
Det är lätt att bli kriminell då, eller i vart fall uppträda och bete sig på sätt som vi andra aldrig skulle kunna med att bete oss på. Och det kan vi uppfatta som impulsivt. Vi kan uppleva det som ytliga affekter och bristande självkontroll, ansvarslöshet och så vidare.
En sådan här person ser inga egna fel och vill inte bli som oss, för vi har ju fel, som psykopaten inte anser sig ha. Och vi är sämre i psykopatens ögon än vad psykopaten är. Det är inte så konstigt att psykopaten därför har en förhöjd självuppfattning. Att den är grandios inför sig själv och så som vi uppfattar psykopaten.
När man inte har ett känsloliv då saknar man empatisk förmåga.
När man inte bryr sig om vad andra tycker därför att vad man än gör så får man aldrig dåligt samvete, ångestkänslor, skuldkänslor eller skamkänslor, då är det lätt att vara bedräglig och då har man lätt för att ljuga. Man oroar sig ju inte för att bli avslöjad. Känslolivet är så flackt att det inte ryms någon oro.
Barn-psykopaten lägger tidigt märke till konstigheter i omgivningens beteenden. Barn-psykopaten ser att det är någonting som styr andra människor. Och det som styr oss i allra högst grad är just våra känslor.
Vad detta konstiga är, känslor, det har psykopaten ingen aning om.
Däremot inser Barn-psykopaten mycket tidigt att om mimik, kroppshållning och vissa nyckelord som förknippas med känslor, är viktigt att härma om barn-psykopaten skall kunna tillfredsställa sina behov. Psykopaten är en härmare!
Om man har härmat andra sedan barnsben då blir man också en duktig skådespelare och det är precis det som psykopater är. Därför uppfattas de som så charmiga! Och de lägger på minnet vissa fraser och uttryck som de sedan använder och återanvänder. Därifrån kommer förmågan att vara talför, insmickrande och många gånger också roliga, men i slutändan trots allt så hänsynslösa just på grund av känslolösheten.
Till detta kommer dessutom psykopatens ofta säregna sätt att tala. Det är som att det är uppbyggt av små svagt sammanhållna fraser utan riktigt sammanhang. Men för att lägga märke till det krävs det ett tränat öra och helst en inspelning att lyssna på några gånger.
Detta är alltså psykopati. Det skalan är, är en slags metod för att ställa diagnos. Det skall man vara noga med att hålla isär!
