Det är inte alltid så lätt att leva upp till omvärldens förväntningar av en...genom åren har man slipat på sina färdigheter som den som kan hålla flera bollar i luften samtidigt, man har fått lära sig att tolka och tyda in saker och ting i ord och handlingar som inte sagts högt, som inte visats så mycket utåt i själva rörelsen. Lärt sig att tyda de subtila signalerna som sänts ut - "jag hör vad du säger, men gör det du tänker" -
Som intuitiv empatiker blir livet arbetssamt ibland. Det är påfrestande att vara bland människor då man hela tiden blir "attackerad" av denna ordlösa kommunikation, det sänds ut signaler som andra inte känner av på samma sätt, det finns något i luften som påverkar sinnsesstämningar, känslor, humör osv. Intuitivt läses dessa stämningar av och man agerar därefter. Att alltid vara redo för andra, att alltid göra det som andra förväntar sig av dig, att uppfylla andras önskningar och se till att omgivningen är stabil och lugn...Vad händer den dagen då man säger STOPP, NU RÄCKER DET! Nu är det min tur!
Vad händer den dagen då den som hållit bollarna i luften släpper taget och låter dem falla ner i golvet, ner på marken? Vad blir det då som sker i omgivningen? Vad gör dom som finns i närheten? Vilka blir reaktionerna? Om jonglören slutar jonglera vad sker då? Om empatikern slutar tyda alla subtila signaler som sänds ut och enbart utgår ifrån det som verkligen blir sagt med ord VAD händer då rent energimässigt, samspelsmässigt? Som intuitiv empatiker är det lätt att gå in i en roll som medberoende, man blir delaktig i en annan persons görande, man blir möjliggörare för beteenden, för ageranden, man tillåter saker ske som inte alltid är för det bästa. Det kan bottna i att man inte ser eller känner sig värdig att vara en egen person utan bara lever för andras välmående exempelvis. Som intuitiv empatiker suger man upp energier som sänds ut från andra, man ser mer än det som syns så att säga. Intuitivt vet man att en person som säger sig må bra i själva verket mår skit då signalerna från kroppen säger något helt annat än det som kommer ut i ord...Så vad behövs för att släppa taget? Hur skyddar man sig? Hur göra för att klara av att vara bland människor utan att ta in deras energier? Kommer förmågan att vara empatisk finnas kvar om man stänger av och inte tar in andras energier mera? Är man omtyckt och accepterad iallafall?
Ja, vad tror du?
Lev och låt leva. Ta reda på var dina gränser går, ta reda på vad DU själv vill, vad DU tycker, tänker och känner. Med ljus och kärlek/N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar