I dagar av hopplöshet, trött kropp, kaotiskt sinne, en omvärld som känns hotande och ser ut att rämna framför fötterna på dig...vem kan du lita på? Vem hjälper DIG att komma framåt? Vem finns alltid vid din sida? Vem ställer upp för dig vad som än sker? VEM finns där och lyssnar på dig i stunder av nöd? En vän, dina syskon, dina föräldrar? VEM ställer upp för dig när du behöver det?
Vem skulle DU hjälpa? Kan du skänka en slant till någon okänd som frågar ute på stan? Hjälper du den som i första anblicken ser ut att vara utslagen av droger, som ligger där framför dig på gatan? Eller går du bara förbi?
För några år sedan gick jag och min lilla son förbi en äldre herre, han låg på marken,väskor och mössa låg en bra bit ifrån honom, hans kläder var smutsiga... han sluddrade och "kom inte upp för egen maskin", flera personer gick bara förbi, låtsades inte se...jag och sonen stannade, jag tog mig mod och tid att fråga hur det var med honom...han var INTE drogad, han var INTE onykter. Farbrorn hade ramlat omkull, slagit i huvudet och var snurrig efter slaget mot asfalten, kläderna var smutsiga efter att ha kommit i kontakt med grus och vanligt gatusmuts.
Detta gav mig en tankeställare. Jag var tacksam över att jag själv inte valde att bara gå förbi, att jag visade både mig själv och min son att allt inte alltid är vad det ser ut att vara vid första anblicken, att det faktiskt kan finnas en annan orsak än det som först far genom ens sinne, det går att hjälpa en okänd i akut behov av hjälp.
Fast å andra sidan, om han nu skulle varit påverkad av alkohol eller droger ska man bara gå förbi då? Hur mycket blir vi styrda av de rådande sociala normer och regler som finns både skrivet och oskrivet? Vi matas idag av att det är farligt att stanna och ta upp liftare, att det är farligt och bara naivt att skänka en slant till en "tiggare", vi lär våra barn att inte lita på främlingar, vi är konstiga om vi tilltalar en främling osv osv...JA självklart ska vi lära våra barn att inte följa med främlingar, självklart vill jag inte veta av att mina barn liftar eftersom det finns ondska i världen. Jag vill att mina barn ska kunna vara trygga där ute, jag vill själv känna mig trygg var jag än är.
Vad vill jag ha sagt med allt detta då? Jag vill att mina barn ska lära sig att lita på sin känsla. Hur? Genom åren har jag funderat mycket om att lita på sin egen inre känsla, magkänslan...hur bygger jag upp tilliten till min egen känsla? Vem kan jag lita på? Vem hjälper mig och vem hjälper jag? Hur bemöter jag min omgivning? Hur vill jag själv bli bemött?
Min dotter har ett band runt sin handled...W. W. J. D. Vad betyder det där är frågan jag ställer...Hon svarar What would Jesus do? Banden har dom fått i sin konfirmationsgrupp, efter Taize resan. Tanken är att jag ska fråga; Vad skulle han göra? Eller ha gjort? Ja, vad tror ni??
Det är ett skicka vidare band, det förstod ni va? Man behöver inte vara djupt religiös och/eller troende för att vilja göra gott, för att vara medkännande, medmänsklig...Vi kan alla göra något. Jag finner tröst i min tro på det goda, jag finner tröst i att tro på en kraft större än mig själv, jag älskar livet även om det är mörkt ibland, även om det känns förbaskat tungt och meningslöst emellanåt. W W J D...nåt att ta till sig tänker jag.
Ha det gott.
Detta gav mig en tankeställare. Jag var tacksam över att jag själv inte valde att bara gå förbi, att jag visade både mig själv och min son att allt inte alltid är vad det ser ut att vara vid första anblicken, att det faktiskt kan finnas en annan orsak än det som först far genom ens sinne, det går att hjälpa en okänd i akut behov av hjälp.
Fast å andra sidan, om han nu skulle varit påverkad av alkohol eller droger ska man bara gå förbi då? Hur mycket blir vi styrda av de rådande sociala normer och regler som finns både skrivet och oskrivet? Vi matas idag av att det är farligt att stanna och ta upp liftare, att det är farligt och bara naivt att skänka en slant till en "tiggare", vi lär våra barn att inte lita på främlingar, vi är konstiga om vi tilltalar en främling osv osv...JA självklart ska vi lära våra barn att inte följa med främlingar, självklart vill jag inte veta av att mina barn liftar eftersom det finns ondska i världen. Jag vill att mina barn ska kunna vara trygga där ute, jag vill själv känna mig trygg var jag än är.
Vad vill jag ha sagt med allt detta då? Jag vill att mina barn ska lära sig att lita på sin känsla. Hur? Genom åren har jag funderat mycket om att lita på sin egen inre känsla, magkänslan...hur bygger jag upp tilliten till min egen känsla? Vem kan jag lita på? Vem hjälper mig och vem hjälper jag? Hur bemöter jag min omgivning? Hur vill jag själv bli bemött?
Min dotter har ett band runt sin handled...W. W. J. D. Vad betyder det där är frågan jag ställer...Hon svarar What would Jesus do? Banden har dom fått i sin konfirmationsgrupp, efter Taize resan. Tanken är att jag ska fråga; Vad skulle han göra? Eller ha gjort? Ja, vad tror ni??
Det är ett skicka vidare band, det förstod ni va? Man behöver inte vara djupt religiös och/eller troende för att vilja göra gott, för att vara medkännande, medmänsklig...Vi kan alla göra något. Jag finner tröst i min tro på det goda, jag finner tröst i att tro på en kraft större än mig själv, jag älskar livet även om det är mörkt ibland, även om det känns förbaskat tungt och meningslöst emellanåt. W W J D...nåt att ta till sig tänker jag.
Ha det gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar