Mera tankar i natten

Sömnlösa nätter... ligger här och bläddrar bland gamla bilder. Jag får ibland frågan om jag också fotograferar? (Då min kärlek är naturfotograf och stadigt och jämt har, inte en utan minst två kameror med sig när han drar ut på sina foto-turer) -mjae...jag fotograferar bara för "husbehov"....
Jag var mer aktiv med mitt fotograferande förr, i "ungdomens glada dagar". Då det fortfarande inte var i var mans hem att på hobbynivå framkalla själv...typ...Svartvitt var grejen för mig, framkallning i lilla badrummet, trångt och j--vligt...men ack så himla roligt.
Nu, eller snarare för några år sedan tog jag tag i det igen, men näeh, det ville sig inte riktigt...ni vet den där berömda "inspirationen" föll en bit efter startskottet. Lusten att släpa på kameran i tid och otid föll bort. Kanske hänger det ihop med det faktum att jag i grund och botten fortfarande grämer mig över alla, i en husbrand, förlorade pappersbilder? Eller kanske att jag är en sådan där gammal stofil som inte riktigt förlikat mig med dagens teknik eller lättheten/enkelheten i att exempelvis radera miljoner bilder direkt i kameran eller redigera bilden i datorn istället för att vänta på framkallningen för att se om jag lyckats med åtminstone en av 36 bilder? Här skiner mitt teknikmotstånd igenom :P
Jag "försvinner" bort i annat när det blir för mycket "teknik-snack",  pixlar hit och skärpa dit eller beskär här, ta bort där, fyll ut, lägg till osv...det ger mig en 'hint' om att jag inte är en  fullvärdig medlem i den världen. Jag tappar intresset och ser eller känner absolut ingen glädje i att fotografera på de premisserna....när det skall synas in i minsta detalj, när det skall jämföras och värderas utifrån teknik m.m
Jag fotograferar med och ifrån hjärtat. Alltså sådant jag fastnar för, sådant som tilltalar mig, sådant som "säger mig någonting" blablabla. På känsla, för stunden. Och jag har iallafall lärt mig eller snarare kommit att förstå att jag inte kan fotografera på kommando. Det är och förblir ett hjärtligt nöje, när andan faller på och känslan är den rätta.

*En virkande, loppistokig medelålders hobbyfotograf* kan man väl kortfattat kalla mig för?

Tankar i natten

Jahaja...jag sa mig börja blogga igen. Tiden hastar på och jag upptäcker att det gått ett tag sedan jag sa det. Inspiration finns,(jag har mycket tankar och funderingar om allt möjligt) så det är i sig inget problem. Problemet är snarare att jag numera tänker för mycket och ser mig i slutändan ge upp vid målsnöret. Alltså, när jag väl tänkt tanken färdigt, så skriver jag inte ut det. Tankar som: vem har nytta av detta? Vad ger det här, en eventuell, läsare för upplevelse? 
Mycket har hänt i mitt liv sedan jag skrev och postade som mest här. Saker har virvlat upp och runt för att bitvis börja falla på plats. Vissa saker flyger fortfarande runt
och det är kanske det som "stör"?
Sen har jag ju inte riktigt funnit ut vad jag egentligen vill ha ut av mitt bloggande heller eller vad exakt min linje är och ska vara? Renodlad, i en genre/ett ämne? Ska jag hålla mig till bara en sak? Som skrivna texter med inspirerande inslag, loppisfynd, upplevelser, resor eller bara bilder med korta stycken text till bilden? 

Nu när jag skriver dessa rader så blir svaret: en blandad kompott. Så, okej, jag kör på det ett tag till så får vi se var vi slutar.

Efter att ha haft ett längre uppehåll med både blogg och med mitt handarbetande, så verkar nu det mesta falla på plats och jag börjar så smått komma i fas med vad det är jag behöver för min sinnesro och för att uppleva djupare tillfredsställelse med det här livet. Tyvärr kan jag inte sitta några längre stunder (pga en skada) men detta är dock min sorts meditation. 

hittade detta mönster och beställde garn. 

underbart att vara igång igen med virkning.

God afton! 

Efter ett längre uppehåll, så tänker jag nu försöka hitta tillbaka till bloggandet.

Väl mött i cyberrymden kära vänner! 

Inför det nya året...löften...

- " Mamma, brukar du ge nyårslöften? och vad är det för slags löften?"

....ja, har ni några löften att avge inför det kommande året? Själv har jag mitt stående löfte: Att inte ha några nyårslöften alls! Igår kände jag, inför slutet och den nya början att : Usch...365 nya dagar framför oss...för första ggn är jag inte alls särskilt imponerad av året som gått eller året som är i antågande. Men, visst det har funnits dagar som varit oerhört givande och trevliga på det personliga planet. Dagarna som kommer önskar jag vara fyllda med mening och innehåll och att jag ska kunna ta det just dag för dag. Med så mycket tragedier och elände runt om i världen och här i vårt avlånga land, så önskar jag innerligt att livet skall vända och bli bättre, mer positivt, fyllt av glädje, lycka och omsorg för min nästa.

 

 

GOTT SLUT

 

GOTT NYTT ÅR 2014!!!!

Lite torsdags tankar

Intressant hur vissa ord, skrivna och uttalade får en del människor att ta till en väldigt hätsk ton...jag kan förstå att man "brinner" för sin sak och sin sidas opinion...men samtidigt som diskussionerna hettar till så finns det fortfarande andra som dessa diskussioner i grund och botten handlar om, vilka försöker hålla näsan över vattenlinjen och inte drunkna....hur vore det att komma överens om att man inte är överens, se att man inte tycker och tänker lika i gällande frågor och sluta tjafsa.
 Back to basic, fråga istället: Hur skulle jag själv vilja ha det i samma situation? Hur vill jag att andra skall bemöta mig i en kritisk situation, vad denna situation än månde vara och bestå av?! Politik och politiker i all ära, börjar det inte bli dags att försöka få till stånd ett humanare samhälle i stort??? ta av sig skygglappar, se verkligheten utifrån just verkligheten och inte från teoretiska eller politiska termer/åsikter/grunder...och samtidigt då ställa frågor som; Vad exakt vill vi ha för samhälle? Ska vissa människor behöva agera som brickor i ett spel för att det ska fungera i det stora hela? Och vilka ska det i så fall vara? "jag pluggar till socionom för att jag vill hjälpa utsatta människor" ok, alltså behöver det finnas människor som behöver en socionoms hjälp..."jag jobbar på arbetsförmedlingen för jag är en hejare på arbetsmarknaden och vet hur systemen fungerar och kan hjälpa till att finna platser" ok...alltså behöver det finnas människor, vilka söker arbete och behöver den hjälpen...
"Marknaden styr"...om jag vill starta ett företag så behöver jag ha en produkt som andra vill köpa...annars är det svårt att driva företaget...ja, om man inte har andra medel att leva för vill säga.

Jag skänker pengar, prylar, kläder och möbler till välgörenhet. jag gör det för att jag vet att det behövs, jag vet att pengarna används till att hjälpa...och när jag gör det så känns det bra i mig. Men vad skulle hända om alla hade allt de behövde? Skulle det goda i mig försvinna? Om det inte fanns hemlösa, skulle då mitt bidrag till samhället minska i värde? Om det inte fanns fattiga, inget utanförskap skulle vi som människor då inte kunna fungera ? Måste det finnas utanförskap, hemlösa, fattigdom för att mänskligheten ska kunna utvecklas och få lärdomar? Måste någon ha behov av hjälp för att ett samhälle ska kunna fungera? Måste det finnas ekonomiska skillnader mellan människor för att en nation ska kunna rulla på? Måste det finnas en hög, mellan och låg status? Kan inte en nation, ett samhälle fungera utan denna ojämna fördelning? Finns inte det goda inom oss om vi arbetar med det vi är bra på utan att behöva tjafsa och slåss för att överhuvudtaget ha det mest basala, tak över huvudet, värme, mat, kläder, gemenskap...

Har vi fått det bättre?

Så här var det för 20 år sedan, så här var det igår och så här är det idag för vissa av våra medmänniskor ...

Alltid när den här mörkare årstiden infaller och regn, rusk och kyla kommer in i landet så går mina tankar ca 20 år bakåt i tiden...tänker på de människor jag mötte då, både i mitt arbete och som privatperson ute på sta'n. Underbara, trevliga, fantastiska individer, alla med en historia, alla med samma behov som vi andra...

*Det kommer in en person i affären, istället för skor hade "hen" lindat in fötterna i plastpåsar, påbylsad med alla kläder som hen ägde, i handen bar hen en kasse i vilken resten av hens ägodelar låg. Detta i en stad som sades vara fri från bostadslösa personer...jag mötte även andra som hade turen att ha "bra kontakter", de hade åtminstone skor, möjlighet att förvara sina få ägodelar i något förråd, låda eller box...kaffe, smörgås, soppa m.m kunde förtäras i våran matsal. Vår matsal tog betalt, ja, men vi hade också gratis måltider för dem som inte kunde betala. Som medmänniska står man inte och ser på och låter någon gå hungrig.
Detta var på -90 talet...har det blivit bättre? Har alla tak över huvudet, ett eget hem? Har alla skor att gå i? Varma kläder att ta på sig, nu när kylan kommer? Har alla möjlighet att äta sig mätta?
Vad jag vet och har kunskaper om idag är att antalet har ökat, antalet personer som står utanför bara ökar...varför? Tror ni att de vill ha ett liv i utanförskap? Tror ni att de önskar att leva ett liv på gatan?

Det var en dag i somras...

Det är en tisdag och jag sätter mig i bilen, för att åka till sta'n. Tanken är att jag ska storhandla, fylla frys och skafferi med matvaror. Men väl innanför stadsgränsen, så slår det mig att det var hemskt länge sedan som jag besökte denna storstads alla loppisar. Med andra ord så åker jag aldrig ända fram till matbutikerna, utan tar av till vänster i en vältrafikerad korsning och åker in på ett industriområde. Därinne finns åtminstone två av alla loppisar som jag vill besöka. 

Det första stället jag stannar till vid, är ett loppis där du kan hyra bord och sälja det du inte vill ha kvar själv. Lokalen är stor och borden är många. Redan när jag kommer in hittar jag mitt första fina fynd. En gardinkappa med virkad spets. Jag har en längre tid sökt efter något passande till ett av våra större fönster, och här fann jag det! 

 Jag vandrar vidare in i lokalen, går där och plockar, tittar och känner på alla möjliga fina saker. I vissa fall skulle jag hemskt gärna vilja köpa, men tycker att priserna är satta lite väl högt. Man värderar sina saker utifrån efterfrågan och det verkar vara så att på vissa föremål är efterfrågan väldigt stor. Men jag finner iallafall några dukar som passar min plånbok. 

 Jag dras till färger och till broderat och virkat av någon anledning. Jag hittar en fin fyrkantig, ganska stor duk, med brodyr i blått och rött. Den kommer att passa på vårt runda bord i köket...ett bord som vi ännu är på jakt efter. *L*

Tiden bara rusar iväg, jag hittar ett par skålar i trä och dessa får avsluta min vandring på den här loppisen. Jag vill ju hinna med de andra som finns också.

Nästa stopp blir den kommunala verksamheten, där man tar emot allt från det lilla örngottet till det största i möbelväg. Oj, här var det länge sedan jag var inne. Man har gjort om i lokalerna och det känns riktigt fräscht och fint. Jag upptäcker att man håller superbra priser på sina saker! Så roligt! Det är billigare här än på mitt  favorit fynd-ställe i hemkommunen. Snygga köksstolar för bara 20 kronor styck!!! Köksbord för nå'n hundralapp, dukar och prydnadskuddar för en femkrona!!! Helt fantastiskt!

Genast åker några kuddar ner i min kundkorg. En virkad, lite eländig sak, som är så ful att den är snygg och ett par broderade. Jag hittar också en kökshandduk, ett rött servettställ samt en större väska som kommer att användas då man åker bort en dag eller två.

Det blev inte någon större kostnad att handla här, så fantastiskt roligt att kunna fynda bra och ännu funktionsdugliga saker.

snart smäller det

En dag närmare "jul-dekorationsdags"....den 15:e smäller det :D En liten gran till verandan, flera ljus till lyktorna, 7-armade ljusstakar och stjärnor fram, julgranen/belysningen till förrådsväggen skall upp, men innan dess så skall alla säckar med skräp samt lite "skrot" till återvinningen. Känns som om det är en "never ending story" det här med utrensning, sortering och "att göra sig av med"...nya säckar fylls och har fyllts på nu i ett par veckors tid. Var kommer allt ifrån?? Söker fortf efter höga ljus --typ kyrkoljus till advent...hittade 4 lite längre på Indiska, men näe, inte riktigt rätt och så är de röda...jag vill ha vita...Jul, jul...strålande jul :) önskar er alla en fortsatt trevlig grå onsdag :P