Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör , vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden kan skilja oss åt.
(Rut 1:16-17)
Detta är väl den största kärleksförklaring man kan ge eller? Fast jag skulle vilja ändra slutet...Inte ens döden kommer att skilja oss åt.
I kärlek och Ljus. /N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar