6;e december

Det är Finlands självständighetsdag idag. (Deklarerad självständighet från Ryssland 6:e december 1917) Tidigare har jag haft en finsk flagga stående på mitt köksbord för denna dags firande, men nu efter några flyttar så kan jag inte hitta den, så jag valde att lägga upp en bild av flaggan här på blogger idag, kopierade helt sonika text och bilder från den fria encyklopedin Wikipedia.

En dag som denna får mig att tänka på och minnas mina barndoms somrar och lov i Finland. Där var mormor och morfar, där fanns friheten, där finns jorden jag kommer ifrån, där finns mina rötter. Det är besvärligt med språket, jag klurar lite kring orden finnas och att ha funnits.  (Fanns, finns) Mina morföräldrar finns i mitt hjärta, men de finns inte kvar på jorden. De fanns då, en gång i tiden, de fanns där som en självklar del i mitt liv, i min familjs liv. Mina rötter kommer ur den finska jorden och ju äldre jag blir desto viktigare visar det sig vara att söka reda på så mycket som möjligt om den bakgrunden.

Jag är uppvuxen här i Sverige, men med finska värderingar, med finska seder och bruk, med den finska historien i ryggmärgen. Min morfar deltog i kriget,(WW2) det gjorde också min farfar om än inte i samma utsträckning som morfar, men båda var de soldater i den finska armén. Det som sorgligt nog är lätt att glömma bort är att hela nationen deltog i kriget. ALLA var de med, alla var de med i kriget, även om man inte deltog i striderna så var de med i kriget. Man försökte överleva, man gjorde vad man kunde, vad man var tvungen till att göra för att överleva dagen. Det sägs att det tar 5 generationer att bli fri från krigstrauman och jag som är barnbarn till dessa soldater är alltså 2:a generationens krigsbarn. Jag bär på arvet från dessa trauman, jag bär på arvet av krig, jag bär på minnen från deras liv som soldater. Jag bär på arvet från kvinnorna som slet för att få ihop till mat och kläder, jag bär på arvet från mina förfäder. Under några års tid har jag försökt söka reda på så mycket information som möjligt om min bakgrund, om min släkthistoria, om arvet jag bär på. Med mycket hjälp av min utbildning till behandlingspedagog så har jag nystat i hur det ser ut, hur det har sett ut och vad jag kommer ifrån, jag har påbörjat en släktforskning. Jag har börjat nysta runt i min släkthistorik. Finlands historia är sorgsen, fylld av kampvilja och av överlevnadsstruktur...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva här om det jag funnit på min resa genom tiderna, på min resa bakåt i min historia, men jag sparar det till en annan gång och avslutar dagens text med ett finskt ord, vilket är mer än bara ett ord... Det finska SISU, detta ord som på finska betyder kampvilja, ilska, envis uthållighet, att aldrig ge upp.

 Sisu sägs vara typiskt för det finska folklynnet. = )

Med kärlek/N