Tankarna idag är inte detsamma som igår... Ni förstår, när jag skriver ner mina tankar så kan jag enklare släppa det. Jag menar inte att jag slutar bry mig om eller så, utan bara att jag kan gå vidare efter en stunds skrivande, jag tömmer mig på ord och ,till en viss del, känslor också.
Den här tiden på året plockar fram en massa tankar och känslor. Å ena sidan älskar jag julen med allt vad det innebär. Men samtidigt har jag en liten "kraxande" sak sittandes på min axel som pekar på allt som är orättvist, på alternativa julfiranden, de människor som inte har osv.
Visst är det en underbar tid, det är ljuvliga dofter som sprider sig från pepparkaksbaket eller saffransbullebaket. Det ingjuter en känsla av frid, av förnöjsamhet att ha gjort det, att ha gjort degen och ha bakat ut den, det ingjuter en slags stolthet, en känsla och visshet om att jag också kan något som andra före mig har kunnat. Jag läser i tidningen om inbjudningar till flertalet alternativa julaftnar, eller alternativa kanske är fel, det är julfirande i större gemenskap, Röda Korset anordnar julfirande för ensamma, andra organisationer delar ut paket till familjer i behov, både presentpaket och matpaket.
Det spelas upp så stort, det här med julen. Är det någon som överhuvudtaget funderar över varför vi firar jul?
Varje år vid den här tiden finns det att läsa krönikor, reportage etc om hysterin kring julen, hur man ska undvika fällorna, hur minska stressen, hur smälta all maten, hur göra de bästa julklappsfynden osv osv...
Mina funderingar kretsar lite mer än vanligt kring fördelningen av resurser. Jag har dessa funderingar allt som oftast att tampas med, men det ökar i intensitet vid den här tiden. Jag har provat på bägge sidor av denna hysteri. Jag har haft dignande julbord och MÄNGDER av paket till barnen, till syskonbarnen, till syskon osv. Utan tanke på att det också finns ett liv efter jul. Jag har haft jular där vi handlat färdiglagat, pepparkakor på burk, färdiga köttbullar i fryspåse, gröt på tub, färdigskivad julskinka på plastbricka m.m. och bara några få klappar. Ibland har jag börjat planera inför jul redan i augusti månad, börjat inköpen innan sommaren ens sett sitt slut. Planerat och gömt undan, tänkt mig vara ekonomisk på det sättet. Ibland har jag gjort det som alla säger vara det värsta; att handla julklappar i sista minuten...dagen innan eller numera t.o.m på självaste julafton (då affärerna har öppet alla dagar på året)
Ja, det verkar gå i vågor detta. I år har jag bara flutit med i strömmen. Jag har inte planerat sedan sommaren, jag har inte stressat alltför mycket, jag har inte lagrat en massa paket. Vi har bakat pepparkakor, vi har bakat lussebullar, jag har köpt prinskorv och sylta, jag har plockat fram alla tomtar och annat pyssel med vilket vi dekorerat vårt hem. Jag har köpt några hyacinter för doftens skull, för att de ger ifrån sig en "juldoft"...vi har sett på filmer som handlar om julen, vi har lyssnat på julsånger, vi har köpt julkort och julfrimärken...allt det där lilla extra för att väcka upp känslan av jul inom oss. Jag älskar allt som hör julen till, men jag försöker undvika stressen kring den. Jag vill njuta av den, inte bli sjuk av den. Jag vill njuta av julefriden och av juletiden.
Är det någon som frågar mig vad JAG önskar mig i julklapp så svarar jag; Ingenting. Jag vill inte ha några julklappar. Mina barn vill gärna handla till mig så till dem har jag sagt att ta det som en utmaning att hitta något på loppisen/secondhand butiken vi brukar åka till, (en hjälporganisation som håller i den) där finns böcker, kläder, skor, dukar och annan inredning...jag ser gärna att vi återanvänder, att vi köper därifrån för att på så sätt hjälpa till lite. Jag har själv arbetat inom en liknande organisations butik och jag vet att pengarna går dit det behövs mest.
Visst önskar jag och drömmer om saker, om materiella ting, om att ha det lite bättre, om att få saker och ting gjorda, att få bilen servad, att ha ett torp, att få uppleva en massa olika saker, äta gott och leva gott. Ja visst drömmer jag och önskar, men jag vill inte HA det i julklapp. Vissa saker hör till vardagen, vissa saker bara är...vissa drömmar är bara just drömmar. Jag anser mig behöva få ha dessa drömmar, att ha något att fantisera kring, att känna på, att smaka på i tanken, i fantasin. Kanske blir det förverkligat, kanske inte. Det lär ska visa sig så småningom. Jag har haft hus, jag har haft mindre gård, jag har bott i torpliknande hus och jag har bott i flotta lägenheter. Jag har haft det väldigt gott ställt och jag har haft mindre gott ställt. Jag har arbetat inom många olika områden och jag har provat på en massa olika "hobbyn". Nu står jag någonstans mitt emellan...i alla områden, fysiskt, psykiskt, mentalt, själsligt...det är väl åldern kan hända? Kanske har det med åldern att göra när man plötsligt står så här mitt emellan allting. ?
Det jag med säkerhet vet är att det finns en massa alternativ till julklappar. Kolla in hjälporganisationernas sidor, ta reda på vad din lokala församling gör, skänk en slant till välgörande ändamål, skänk bort av det du inte använder, hör efter inom den egna familjen/släkten om där finns någon som inte har osv osv...
Nu ska jag ta itu med mina vardagliga och Juliga ting en stund. Tvätthögen är ganska imponerande, pepparkaksdeg nr:3 och 4 står i kylskåpet och väntar på att bli utbakade och saffransbullarna vi bakade för ett tag sedan är snart slut så det blir väl en sådan deg också. Och medan jag gör detta ska jag försöka mig på att vara medvetet närvarande, att andas och fokusera på det jag har för händerna just här och nu. Hjärnan behöver få vila ett tag tänker jag.
Med värme och kärlek/N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar