Jag sitter här vid datorn, trots den sena timmen, eller tidiga om man så vill...klockan närmar sig halv tre (02.25) och jag kan inte sova.
Bläddrar lite bland sidor jag skrivit, bland sidor andra skrivit och tänker och funderar kring detta med bloggande.
Det som finns i tanken är; Vilka läser det jag skriver? Vilka är vi som skriver och lägger ut här? Är vi egocentriska? Egenkära individer som gör allt för att synas, märkas, höras? Är det därför vi bloggar? Varför välja ett forum som detta? Räcker inte dagboksanteckningar i det privata längre? Måste vi synas utåt, vika ut oss till andra för att få bekräftelse, för att bli kända, för att bli sedda?
Innan jag började blogga så tog jag mig en ordentlig "funderare", jag har stött och blött saken fram och tillbaka, jag har vägt för- och nackdelar och funderat ännu mera kring VARFÖR jag skulle blogga och vad det skulle innehålla? Jag följer vissa bloggar med stort intresse, för mig är det som att göra en resa utan att behöva åka någonstans, det är som att läsa en god bok. Få inblick i andra människors tankar, funderingar och liv. Det får mig att känna mig delaktig i livet utanför mitt eget liv. Jag lär mig saker genom att läsa. Det finns de som skriver om mat, det finns de som berättar om hur det är att leva med olika sjukdomar, det finns de som berättar om ett nytt liv i ett nytt land osv osv.
Hur kommer det sig att jag finner det så intressant? Ja, som jag beskrev nyss, jag reser i tanken, jag gör små turer runt om i landet, runt om i världen utan att behöva flyga, åka bil eller båt. Visst vore det trevligt att besöka vissa platser på riktigt också, men det är inte alltid man har den möjligheten. Drömma kan man och i tanken går det ju att vara på flera ställen samtidigt. Jag lär mig mycket om mig själv som person när jag läser om andras liv och hur andra människor tampas med sina liv. Ett av mina stora intressen är att läsa. För det mesta har jag en eller två böcker "på gång" så att säga. Just nu är det studier inom energiarbete och en roman. Jag växlar från den ena till den andra. Och så naturligtvis bloggar.
Genom åren har jag funnit många bra och fina tips och idéer genom bloggarna, både vad gäller recept på olika maträtter och bakverk samt idéer till pyssel och annat trevligt. Jag har inspirerats till att lyssna på musik och lärt mig förstå olika tillstånd i livet. Vilka fantastiska människor det finns runt om på denna planet!
För att återgå till mitt eget bloggande. Vad får jag ut av detta? Vad ger det mig att sitta här och skriva mina tankar, mina ord, mina funderingar, min väg genom livet? Troligen detsamma som för andra, det ger mig en röst, mina ord finns här för den som är intresserad av att läsa dem, kanske finns det något i dessa rader som kan hjälpa och inspirera? Eftersom jag tycker om det skrivna ordet så ger det mig också en tillfredsställande känsla när jag kan skriva av mig, skriva ur mig mina tankar och lägga ut dem till allmänt beskådande. Tänker att det nog inte bara är jag som går omkring här på jorden med en massa funderingar, det måste ju finnas fler som har en massa saker inom sig, men vars uttryck kanske inte är detsamma som mitt? En del målar, skriver poesi, sjunger, dansar, stickar, virkar, fotograferar etc.
Vart är jag nu på väg med detta? Människans olika uttrycks-medel...våra intressen, våra hobbyn
Ja, jag kom precis på att blogger är en del av mitt liv numera, en hobby, ett sätt att ge uttryck, att visa världen att jag finns, att lilla jag också finns här och vinkar till alla som vill se. Jag ger en bit av mig själv här, jag delar med mig av mig själv. Det är något jag valt att göra, för att jag vill, inte för att någon sagt att jag behöver det eller att jag måste det. Jag gör detta för att JAG VILL GÖRA DET. Det ger mig andrum i mitt liv. Det ger mig en paus från vardagens andra göromål. Jag får faktiskt mer energi efter att ha suttit här en stund och delat med mig av det som rör sig i huvudet på denna komplicerade varelsen som är jag...*L*
Och kanske, kanske finns det något som Du kan ta till dig av alla rader, kanske finner du något av värde?
Hur som helst, nu är det dags för sängens värme och några timmars sömn för att orka upp till det som behöver göras i det vardagliga livet!
Mycket värme och kärlek till alla som vill ha det!/N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar