Sitter här vid datorn och läser lite inlägg på olika "sighter". Det får min hjärna att gå på högvarv, jag undrar och funderar över hur vi människor söker efter bekräftelser, hur vi människor gärna vill påstå och framställa våra åsikter som sanna, som det enda rätta, det enda riktiga sättet att vara på, att mitt sätt är det enda som är rätt och riktigt, mina åsikter och tankar är det som skall lyssnas till och följas...jag läser inlägg där man går till personangrepp, man lägger ut till offentligt påseende hur och vad man anser om en annan person. Hur man angriper med offentlighet. Skvaller och påhopp vaskas rent i offentlighetens namn. ALLA ska få se minsann hur rätt jag har och hur fel du har. Det finns människor som talar illa om andra, det finns de som påstår än det ena och än det andra. Man ger uttryck för att vara offer, man ger uttryck för att vara förledd och lurad, man ger uttryck om att den och den personen är farlig, lögnare, idiot, sinnesrubbad, mytoman osv osv...
Jag kan själv inte ta ställning till något jag inte vet något om. Jag kan inte alltid välja sida när två träter, då det oftast finns två olika versioner av det som skett/sker. I vissa fall är det lättare att välja sida, det är när jag själv vet vad som sker och har skett och det för mig är oacceptabelt, exempelvis våld, övergrepp osv. Det är inget jag väljer att blunda för.
Det diskuteras om huruvida medium/medialitet är sant eller inte? Om det verkligen finns ett liv efter detta? Om det är rätt och riktigt att tjäna pengar på att framföra budskap från andra sidan? Om det är humbug eller inte, man vill ha bevis på att personer kan förmedla budskap, man vill ha bevis som är påvisbara, man vill veta in i minsta detalj att det är sanning. Jag vill också ha bevis, jag har också en vilja att veta, kunna påvisa och konkret peka på att så här är det, så här ser det ut, så här kommer det att bli. Att kritiskt granska påståenden, att läsa på, ta reda på fakta så långt det är möjligt, att ta till sig information och ta sig tid att gå igenom det för att sedan ta ställning till om det nu är något jag väljer att vilja ta ställning till...det är något jag tackar bl.a. min lärare från gymnasietiden för, en lärare i samhällskunskap och psykologi. Han var verkligen mån om, nästintill påtryckande i saken. "Du ska alltid tänka efter, om det du blir visad på från tv och tidningar, från din omgivning, om det är den enda sanningen!? Han lärde i alla fall mig att tänka efter, att tänka till, innan jag tar ställning. Jag lärde mig att kritiskt granska dokument, att se på saker och ting ur olika perspektiv, att försöka se motpartens syn på saken s.a.s.
Jag såg en film, vilken var baserad på verkliga händelser, om en trupp soldater, en specialstyrka som skickades till mellanöstern i början av -90 talet. Det fick mig också att återigen fundera över människans natur, hur vi är och hur vi verkar på den här planeten. Religionernas betydelse, hur man agerar utifrån sin tro, hur man rättfärdigar sina handlingar med hjälp av religionen och hur människan i alla tider gjort så. Ja, vad är rätt och riktigt? Vem har rätt? Vems sanning är sann? Vem är skyldig till lögner?
Det finns i alla samhällen lagar och förordningar, normer och regler. Om jag vore född någon annanstans på jorden, så kanske jag tänkte annorlunda än jag gör nu? Om jag vore man istället för kvinna så tänkte jag nog annorlunda? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar