Sorgeprocessen har ett växlande förlopp, under vilket den sörjande dels försöker klamra sig fast vid det förgångna, dels orientera sig i nutiden. Sorgen är en av de mest genomgripande psykologiska processerna i livet som bland annat kan aktivera tidigare förluster. Hur länge man befinner sig i sorg är mycket varierande för olika personer, men en normal sorg kan ta flera år. Sorgearbetet växlar mellan ett aktivt sorgearbete och pauser, då inte sorgen utan det vanliga livet dominerar. Genom att respektera den sörjandes signaler och tillåta henne pendla mellan insikter och vila, följer man den drabbades egen takt i sörjandet, och ger henne därmed stöd som driver sorgeprocessen framåt.
“Att gå vidare i sorgen är att förändra sitt tänkande från att försöka glömma till att orka minnas".
Hur en sorgeprocess ser ut är naturligtvis olika från person till person. Avgörande kan vara bakgrund, personlighet och vart personen befinner dig i livet just när förlusten inträffar. Trots detta så finns det också ett övergripande mönster som de flesta människor följer då de drabbas av en förlust. Detta mönster består av olika faser och ser förenklat ut på följande vis:
Chockfasen
Denna fas varar ett kort ögonblick upp till några dygn. Den som befinner sig i chockfasen håller verkligheten ifrån sig, man varken vill eller kan ta till sig det som verkligen hänt. Det kan vara svårt att minnas vad som hänt och personen kan behöva få samma information flera gånger. I chockfasen är en del personer hysteriska och far runt och skriker medan andra kan reagera med att verka helt lugna på ytan eller till och med paralyserade.
Reaktionsfasen
Reaktionsfasen börjar då den drabbade inser och tar in det som verkligen hänt. Personen försöker finna en mening i det som hänt och ställer sig ofta frågan "varför" om och om igen. I reaktionsfasen händer det ofta att personen beter sig lite annorlunda — det handlar i själva verket om att personen har svårt för att acceptera det som hänt och därför "hittar på" saker för att lättare klara förlusten. Detta kallas "försvarsmekanismer" och det kan jämföras med kroppens immunförsvar som sätter igång när kroppen drabbas av sjukdom. I det här fallet är det psyket som drabbats och som försöker försvara sig mot det svåra. Försvarsmekanismerna är ingenting som den drabbade är medveten om utan de sätter igång av sig själva.
Exempel på försvarsmekanismer:
Regression: Man återgår till en tidigare utvecklingsnivå — man kan helt enkelt börja med sådant som man gjorde när man var yngre.
Förnekelse: Man vet egentligen vad som hänt och vad det innebär men man accepterar det inte och förnekar att det har hänt.
Projektion: Man lägger ansvaret för det som skett på omgivande människor och händelser fast man kanske egentligen själv känner skuld.
Rationalisering: Man försöker att använda förnuftiga tankegångar för att minska betydelsen av förlusten.
Isolering: Man håller borta sina känslor från det som faktiskt skett, man kan prata om det som skett men man kan inte känna känslor runt det som skett.
Bortträngning: Man glömmer helt och hållet bort vad som hänt, det är så svårt att bära att man gör sig en bild av verkligheten där förlusten inte ägt rum. Just bortträngning är en försvarsmekanism som ofta leder till stora psykiska problem längre fram i livet och som försvårar den "friska" sorgeprocessen.
Undertryckande av känslor är en försvarsmekanism som är medveten och innebär att man vet om att man försöker hålla borta sina känslor för att det kanske inte känns passande att plocka fram dem i alla sammanhang. Vad gäller undertryckande av känslor kan det ibland handla om att det är omgivningen som anser att den sörjande borde hålla sina känslor inom sig i vissa situationer och detta kan göra att sorgeprocessen blir svårare för den som sörjer.
Bearbetningsfasen
När det akuta skedet efter en förlust har lämnats går personen in i bearbetningsfasen som vanligtvis pågår från ett halvår upp till två år efter förlusten. Nu börjar personen att stundvis blicka framåt istället för att helt fokusera på förlusten. Personen växlar mellan att se framåt och att älta sorgen och kan under allt längre stunder befinna sig i nuet och i verkligheten. Personen börjar även kunna släppa tidigare använda försvarsmekanismer allt mer och acceptera verkligheten som den nu ser ut — efter förlusten.
Nyorienteringsfas
Denna fas har inget avslut utan handlar om att personen lever med sin förlust som en del av sitt liv, personen återupptar gamla intressen och bekantskaper eller söker nya. En del människor kan till och med känna att förlusten i slutändan berikat deras liv och gjort dem starkare.
http://www.umea.se/umeakommun/utbildningochbarnomsorg/elevhalsa/gymnasieskolansskolhalsovard/skolkuratorerigymnasieskolan/tiotemaomraden/psykiskohalsa/krisochsorg/sorgeprocessensolikafaser.4.1821d6e811c67c7e795800011758.html
Sorgeprocessen är något vi alla behöver ha med oss i minnet tänker jag. Kan vara bra att ha lite "hum" om vad som sker hos en människa som drabbats av någon slags förlust. Och det behöver inte alltid vara att någon dör som man kan drabbas av sorg.
Må gott, lev väl/N
“Att gå vidare i sorgen är att förändra sitt tänkande från att försöka glömma till att orka minnas".
Hur en sorgeprocess ser ut är naturligtvis olika från person till person. Avgörande kan vara bakgrund, personlighet och vart personen befinner dig i livet just när förlusten inträffar. Trots detta så finns det också ett övergripande mönster som de flesta människor följer då de drabbas av en förlust. Detta mönster består av olika faser och ser förenklat ut på följande vis:
Chockfasen
Denna fas varar ett kort ögonblick upp till några dygn. Den som befinner sig i chockfasen håller verkligheten ifrån sig, man varken vill eller kan ta till sig det som verkligen hänt. Det kan vara svårt att minnas vad som hänt och personen kan behöva få samma information flera gånger. I chockfasen är en del personer hysteriska och far runt och skriker medan andra kan reagera med att verka helt lugna på ytan eller till och med paralyserade.
Reaktionsfasen
Reaktionsfasen börjar då den drabbade inser och tar in det som verkligen hänt. Personen försöker finna en mening i det som hänt och ställer sig ofta frågan "varför" om och om igen. I reaktionsfasen händer det ofta att personen beter sig lite annorlunda — det handlar i själva verket om att personen har svårt för att acceptera det som hänt och därför "hittar på" saker för att lättare klara förlusten. Detta kallas "försvarsmekanismer" och det kan jämföras med kroppens immunförsvar som sätter igång när kroppen drabbas av sjukdom. I det här fallet är det psyket som drabbats och som försöker försvara sig mot det svåra. Försvarsmekanismerna är ingenting som den drabbade är medveten om utan de sätter igång av sig själva.
Exempel på försvarsmekanismer:
Regression: Man återgår till en tidigare utvecklingsnivå — man kan helt enkelt börja med sådant som man gjorde när man var yngre.
Förnekelse: Man vet egentligen vad som hänt och vad det innebär men man accepterar det inte och förnekar att det har hänt.
Projektion: Man lägger ansvaret för det som skett på omgivande människor och händelser fast man kanske egentligen själv känner skuld.
Rationalisering: Man försöker att använda förnuftiga tankegångar för att minska betydelsen av förlusten.
Isolering: Man håller borta sina känslor från det som faktiskt skett, man kan prata om det som skett men man kan inte känna känslor runt det som skett.
Bortträngning: Man glömmer helt och hållet bort vad som hänt, det är så svårt att bära att man gör sig en bild av verkligheten där förlusten inte ägt rum. Just bortträngning är en försvarsmekanism som ofta leder till stora psykiska problem längre fram i livet och som försvårar den "friska" sorgeprocessen.
Undertryckande av känslor är en försvarsmekanism som är medveten och innebär att man vet om att man försöker hålla borta sina känslor för att det kanske inte känns passande att plocka fram dem i alla sammanhang. Vad gäller undertryckande av känslor kan det ibland handla om att det är omgivningen som anser att den sörjande borde hålla sina känslor inom sig i vissa situationer och detta kan göra att sorgeprocessen blir svårare för den som sörjer.
Bearbetningsfasen
När det akuta skedet efter en förlust har lämnats går personen in i bearbetningsfasen som vanligtvis pågår från ett halvår upp till två år efter förlusten. Nu börjar personen att stundvis blicka framåt istället för att helt fokusera på förlusten. Personen växlar mellan att se framåt och att älta sorgen och kan under allt längre stunder befinna sig i nuet och i verkligheten. Personen börjar även kunna släppa tidigare använda försvarsmekanismer allt mer och acceptera verkligheten som den nu ser ut — efter förlusten.
Nyorienteringsfas
Denna fas har inget avslut utan handlar om att personen lever med sin förlust som en del av sitt liv, personen återupptar gamla intressen och bekantskaper eller söker nya. En del människor kan till och med känna att förlusten i slutändan berikat deras liv och gjort dem starkare.
http://www.umea.se/umeakommun/utbildningochbarnomsorg/elevhalsa/gymnasieskolansskolhalsovard/skolkuratorerigymnasieskolan/tiotemaomraden/psykiskohalsa/krisochsorg/sorgeprocessensolikafaser.4.1821d6e811c67c7e795800011758.html
Sorgeprocessen är något vi alla behöver ha med oss i minnet tänker jag. Kan vara bra att ha lite "hum" om vad som sker hos en människa som drabbats av någon slags förlust. Och det behöver inte alltid vara att någon dör som man kan drabbas av sorg.
Må gott, lev väl/N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar